you're never lonely when the band plays
-det är pappas favoritmusik, så jag ser fram emot att göra något som han tycker är kul för en gångs skull.
-det är 60-tal, vilket ju egentligen aldrig kan slå fel...
-jag har aldrig direkt varit på en liknande konsert.
-och jag har faktiskt aldrig varit i globen, otroligt nog!
i will be grateful for this day
bright eyes är riktigt höstfint och bra. jag lyssnar alldeles för lite på dem. jag vill lyssna mermermer! det finns så himla mycket bra musik här i världen. det deprimerande med hela grejen är ju att man omöjligen kan hinna lyssna igenom allt innan man dör, hur mycket man än lyssnar. sånt kan ge mig panik. känner ni igen det?
throwing paper planes to clear my head
idag har sandra:
- skrivit klart och skickat in forskningsartikelsdiskussion (långt ord!)
- ätit godis för motivationens skull (och det var helt klart värt det!)
- promenerat ner på stan och fixat presenter till mor&syster
och tro det eller ej, men jag har sett blå himmel idag! den försvann igen ganska snabbt, men jag vet att den finns där uppe nånstans. det finns hopp om en vårdag i november, trots allt. det gjorde mig lycklig.
nu blir det nog lite gilmore girls och kanskekanske en kvällspromenad senare, om jag orkar.
det här kan man förresten inte bli annat än lycklig av:
i think i blew it again
inatt kanske rentav? dygnet har ju ändå blivit totalt snedvridet,
då kan jag ju lika gärna passa på att göra något vettigt av den här fulsituationen.
eller så kan jag ju gömma mig under täcket och lyssna på fibes, oh fibes hela natten. det är ju också ett alternativ. fast neej, så bra är de ju faktiskt inte, vid närmare eftertanke.
flyg du fula november, flyg
det där med motivation är så fruktansvärt svårt den här tiden på året. sängen är alltid bra mycket mer lockande än kurslitteraturen och ögonlocken verkar sätta sig i ett permanent viloläge. men om två veckor är november över i alla fall. det är alltid något.
jag är ändå ganska glad för det mesta.
omänskligt trött, jovisst. men höstdeppig? näe.
det är ju fantastiskt!
älska mig röd om kinder och haka
one last remark
den här helgen har präglats av.. lasagne. gottgott.
gårdagen blev mysig hemma hos ida&jonathan (lasagne #1) och idag blev det mysigt hemma hos ann&sven (lasagne #2). därifrån fick vi även med oss lite kladdkaka och en jäkla massa äppelmos. ja herregud, bortskämd är vad man blir.
jag har inte så mycket vettigt att säga idag känner jag. jag tar det ganska lugnt, lyssnar på sambassadeur, läser forskningsartiklar om retorik inom marknadsföring, på engelska, och njuter faktiskt litegrann. tänk att en grå söndag kan vara så rogivande. det måste vara något fel på mig.
747
ler du svagt och viskar till mig
du är värd att dö för
men mot gummi, glas och metall
betyder ett mirakel inget alls
all i have to do is dream
jag ställde ingen klocka imorse. vaknade av att jesper fick sms vid 12-tiden ungefär. 11 timmars ostörd sömn. det var faktiskt det underbaraste på länge. välbehövligt. sedan gjorde han en engelsk frukostbulle till mig, med ägg, bacon och champinjoner. det var också underbart. fin start på en förhoppningsvis fin helg.
sedan gjorde sig fredagen den 13:e-fenomenet påmint. datorn packade ihop av något läskigt virus och jag fick panik men jesper fixade. så nu håller vi tummarna för att datorsötot är friskt igen.
nu. är det fredag. yeih!
såhär är det:
- jag vill till england så mycket att mitt hjärta går sönder
- maia hirasawa är dryg och påminner alldeles för mycket om våren 2007
- jag ska försöka se clockwork orange ikväll. om jag orkar.
- sömnbrist kan bryta ner en människa totalt
- det är ganska trevligt när helgen börjar redan på torsdageftermiddagen
- jag orkar inte blogga sammanhängande.
- detta resulterar i punktlistor som inte har någon poäng.
du skär, skär som en laser och jag har inget vettigt försvar
dagens föreläsning hade ju annars varit ett ganska effektivt sömnpiller, om stolen bara hade varit lite bekvämare. den avslutades t.o.m med lite matematik. jag som alltid tyckte att statistikmatte var det onödigaste som man kunde ägna sig åt i gymnasiet, det verkar förfölja mig än..
men jag är glad i alla fall. trött men glad. finamarina kanske kommer hit inom en inte alltför avlägsen framtid, och det kan ju göra vem som helst lycklig!
du sa 'jag är inte som du, jag dör om jag stannar' och en kyss
och så var du borta och ända sen dess har jag dansat omkring
på gator och in i sovrum med ett halvt hjärta,
och mätt alla efter dig och inte varit mycket att ha
you, who stole my solitude
håret blev inte blått. alltså är jag glad. helt okej för att vara första försöket. yes.
och ja, moa har helt rätt i sin iakttagelse gällande the ark-inlägget. bottleneck barbiturate är också en sån där bortglömd genialisk låt. hur går det egentligen till när man glömmer bort de där låtarna som betydde något en gång i tiden? det borde ju inte gå!
annars? nä. den här dagen hade man faktiskt kunnat slänga i soptunnan. vettiga saker sker aldrig på tisdagar, kan vi konstatera. morgondagen lär bjuda på mer vettigheter. kanske inget som är intressant för er stackars läsare, men kanske för mig. om jag har tur.
heaven knows i'm miserable now
annars är jag inte alls särskilt miserable. inte än i alla fall. kanske senare, om det visar sig att min utväxt blir typ.. blå. men annars är jag ganska glad. det blir luciatåg i stockholm i år också, fick jag veta nyss! yeih! längtar!
i was born to start a revolution
någon mer än jag som totalt glömt bort att the arks första album we are the ark faktiskt är jävligt bra? jag har varit så insnöad på album nummer två (in lust we trust) de senaste åren, att jag helt sonika förträngt att de gjort ett första album. alla vet väl att it takes a fool to remain sane kanske är en av världens mest genialiska låtar, men kommer någon ihåg laurel wreath? this sad bouquet? ojoj, det här är högstadienostalgi på hög nivå. jag smäller av!
en sak har åtminstone förändrats sedan högstadiet.
i ain't too proud to bow
i ain't too proud to kneel
i ain't too proud for any gesture
that is meaningless to me
(i can't get no) satisfaction
jag tänker i alla fall bara ligga här och lyssna på min fina nya spellista: jag liksom väntar på en vårdag i november. hela dagen. (vilket ni för övrigt också borde göra.) längta efter ljusare tider. kanske bryta av med lite gilmore girls emellanåt. och nåde den som försöker tvinga mig ur sängen för att åstadkomma något idag!
