något skrivande blev det ju inte. men däremot så trotsade jag knävärken och gick till friskis&svettis. det var underbart skönt. och det gjorde inte ens ont i knäna. så nu är jag glad igen. jag hann ju bli lite nojig där ett tag...

sitter och lyssnar på death cab for cutie. jag känner verkligen att jag lyssnar alldeles för lite på dem. musiken är ju verkligen perfektion personifierad! inte för att jag är ett stort fan av perfektion i vanliga fall.. det får gärna vara lite skitigt, lite desperat, lite hysteriskt. popmusik är som bäst när den dansar på gränsen till tårar som någon mycket intelligent musikskribent så fint uttryckte det. men i just det här fallet fungerar det där perfekta faktiskt riktigt bra.

 

'with your hand on my shoulders
a meningless movement
a movie script ending'