Min hjältinna. Du skulle komma till min undsättning varje gång världen försvann under mina fötter och i gengäld skulle jag göra detsamma för dig. Alltid alltid detsamma för dig, tusen gånger om.

Du var min emotionella spegelbild. Våra liv rörde sig i samma banor, förenade kronisk smärta med kärlek och tillfälliga ögonblick av lycka. Även med avstånd lika oändliga som vore de ljusår. Du var Jupiter, jag var kanske Pluto på sin höjd. Men det gjorde aldrig något, för även om våra vägar korsades en gång i evigheten, så lugnades mitt stormiga sinne av dina ord, åh, dina ord. Porlande som små bäckar, glittrande som solstänk och färgsprakande som tusen regnbågar genom mitt ständiga regn.

Men rovdjuren krossar varenda spegel de kan komma åt. Hindrar dig från att se oss, se våra band, men också från att se dig själv. De förvrider din spegelbild tills de lärt dig att tro att ditt ansikte är förvridet. De sliter dig och oss i blodiga stycken, inte för att det är naturens lag, utan för att du låter dem. Du låter dem.

Jupiter och Pluto. En oändlig rymd mellan himlakroppar, och som blir större för varje sekund.
Min förhoppning var alltid att jag skulle kunna platsa i din närhet, uppgraderas från en himlakropp i bortersta kyligaste hörnet till att cirkulera kring dig som en av dina månar. Istället ger du rovdjuren privilegiet, rovdjuren, som bara vill slita sönder och vältra sig i vårt blod. Jag säger vårt, för ditt blod har alltid varit mitt. Du spiller det, som vore det ditt att spilla, men du insåg nog aldrig hur mitt hjärta alltid pumpade sig sönder och samman för att förse oss båda.

 Du insåg nog aldrig.

Jag ville bara måla regnbågar på din molnprydda himmel. Jag köpte färg och penslar men blev stående med burkarna och penslarna på marken medan du sakta men säkert massakrerade stegen. Jag förstod aldrig varför du vägrade släppa in mig i din värld, kanske var det för att skydda mig från regnet, vilket ju är en vacker tanke. Men jag kan inte skaka av mig känslan av att allting kanske egentligen handlade om att dina porlande, glittrande, färgsprakande ord aldrig var mer än just ord.

Du låter mörkret sluta sig kring dig, och du väljer rovdjuren framför oss, gång på gång.

Men aldrig slutar jag försöka laga stegen för det.

/ s. stendahl, 090225

jag går, som kanske bekant, i skolan om dagarna. just nu pågår en kurs som heter stilistik. i den här kursen har jag fått uppgiften att skriva en valfri artikel ur en valfri tidskrift.
min plan är att skriva en artikel som skulle kunna platsa i musiktidningen sonic.
om någon skulle ha en idé så är ni jättevälkomna att dela med er. kanske håller du själv på med musik eller kanske spelar du i ett band? skulle du kunna tänka dig att vara med i en intervju?
keep in touch så blir jag glad, antingen genom en kommentar på bloggen eller genom ett litet mail till [email protected]

tack snälla :)

det här är en helt fantastisk video, (även om kvaliteten på just den här är oförlåtligt dålig, men jag kunde inte hitta någon annan) och den visar ett ordentligt gräl mellan john lennon och al capp. och den sistnämnde gör en hel del korkade uttalanden. yoko ono babblar lite osammanhängande i bakgrunden också. jag önskar att kvaliteten var bättre så att ni verkligen kunde höra exakt vad de säger, för det är faktiskt himla roligt på nåt vänster.
 

idag är det fredag. och jag tänkte för mig själv: vad är bättre på en fredag än att göra en veckansmestspelade-lista?
jag tog min lastfm till hjälp. så här har ni den: yousoundsotwee's första veckansmestspelade-lista!

mest spelade band

1. the beatles
2. morrissey
3. billie the vision & the dancers
4. monkey swallows the universe
5. across the universe soundtrack
6. david & the citizens
7. [ingenting]
8. john lennon
9. ani difranco
10. speedmarket avenue


mest spelade låtar

1. simon & garfunkel - bye bye love
2. john lennon - jealous guy
3. the beatles - because
4. david & the citizens - things they hold so dear
5. svensk pop - undervattenslåt
6. peggy lejonhjärta - ab stockholmshem
7. the beatles - oh! darling
8. monkey swallows the universe - elizabeth & mary
9. mikael wiehe - en ängel steg ner ifrån himlen
10. speedmarket avenue - way better now

det är lätt att förstå att jag älskar the beatles. bloggdesignen är väldigt inspirerad av albumet a hard day's night till exempel. ni kommer att få höra mycket om 60-talsgenierna i den här bloggen, det kan jag garantera.

min favoritbeatle är utan tvekan john lennon. egentligen är han väl den enda av dem som jag lyssnat på efter att de gick skilda vägar. kanske just för att han var hjärnan i bandet. (även om jag väl måste erkänna att magin som de uppnådde som grupp inte riktigt infinner sig i johns solokarriär. tyvärr. men inte långt ifrån!)

den här låten har en fantastisk text. jag skulle vilja citera hela alltihop, men jag nöjer mig med de första tre raderna. ni får lyssna själva!

as soon as you're born, they make you feel small
by giving you no time instead of it all
til the pain is so big you feel nothing at all

jag känner verkligen pressen nu när jag ska skriva det första "riktiga" inlägget.  hur öppnar man på ett bra sätt?
efter en stunds velande fram och tillbaka tror jag ändå att jag ska berätta hur det började, hur jag insåg att indiepop är det bästa som finns. jag fick en låt skickad till mig över msn, av en mycket kär vän. och det var där och då, vid 16 års ålder, som jag klev ur min ungdomsförvirring och insåg vad som faktiskt fanns där ute i den riktiga världen. det finns många låtar som har förändrat mitt liv, och det här är definitivt en av dem.