vecka 9

nejmen! det var ju fredag igår, och jag glömde lägga upp veckansmestspelade-listor! här kommer de:

veckans mest spelade band
1.
laakso
2. lars winnerbäck
3. kent
4. kate nash
5. håkan hellström
6. babyshambles
7. irene
8. cocoon
9. the fratellis
10. the beatles

veckans mest spelade låtar
1.
the pains of being pure at heart - this love is fucking right!
2. lars winnerbäck - dom sista drömmarna
3. laakso - fight the fight
4. irene - end of the line
5. laakso - aussie girl
6. kate nash - dickhead
7. speedmarket avenue - you're not that foreign any more
8. laakso - loista laakso
9. the beatles - i've just seen a face
10. laakso - good weather, stormy love

my heroin(e)

Min hjältinna. Du skulle komma till min undsättning varje gång världen försvann under mina fötter och i gengäld skulle jag göra detsamma för dig. Alltid alltid detsamma för dig, tusen gånger om.

Du var min emotionella spegelbild. Våra liv rörde sig i samma banor, förenade kronisk smärta med kärlek och tillfälliga ögonblick av lycka. Även med avstånd lika oändliga som vore de ljusår. Du var Jupiter, jag var kanske Pluto på sin höjd. Men det gjorde aldrig något, för även om våra vägar korsades en gång i evigheten, så lugnades mitt stormiga sinne av dina ord, åh, dina ord. Porlande som små bäckar, glittrande som solstänk och färgsprakande som tusen regnbågar genom mitt ständiga regn.

Men rovdjuren krossar varenda spegel de kan komma åt. Hindrar dig från att se oss, se våra band, men också från att se dig själv. De förvrider din spegelbild tills de lärt dig att tro att ditt ansikte är förvridet. De sliter dig och oss i blodiga stycken, inte för att det är naturens lag, utan för att du låter dem. Du låter dem.


Jupiter och Pluto. En oändlig rymd mellan himlakroppar, och som blir större för varje sekund.
Min förhoppning var alltid att jag skulle kunna platsa i din närhet, uppgraderas från en himlakropp i bortersta kyligaste hörnet till att cirkulera kring dig som en av dina månar. Istället ger du rovdjuren privilegiet, rovdjuren, som bara vill slita sönder och vältra sig i vårt blod. Jag säger vårt, för ditt blod har alltid varit mitt. Du spiller det, som vore det ditt att spilla, men du insåg nog aldrig hur mitt hjärta alltid pumpade sig sönder och samman för att förse oss båda.


 Du insåg nog aldrig.


Jag ville bara måla regnbågar på din molnprydda himmel. Jag köpte färg och penslar men blev stående med burkarna och penslarna på marken medan du sakta men säkert massakrerade stegen. Jag förstod aldrig varför du vägrade släppa in mig i din värld, kanske var det för att skydda mig från regnet, vilket ju är en vacker tanke. Men jag kan inte skaka av mig känslan av att allting kanske egentligen handlade om att dina porlande, glittrande, färgsprakande ord aldrig var mer än just ord.


Du låter mörkret sluta sig kring dig, och du väljer rovdjuren framför oss, gång på gång.


Men aldrig slutar jag försöka laga stegen för det.

/ s. stendahl, 090225


jag har gömt behov i sjalen

jag fick ett litet ryck igår när jag råkade börja lyssna på kent. det kanske var den allmänt ångestladdade stämningen som präglade hela min tillvaro just igår, men de passade verkligen perfekt.
jag insåg också vilken fantastisk låt det här är. texten är sådär mitt i prick som jocke berg då alltid lyckas åstadkomma. dessutom är den lätt att spela på gitarr!


kent - ensammast i sverige

ner från minus femtio grader
mannen bredvid stinker svett
vi går ner i varma mörker
jag gör dig arvlös på en servett
och jag ser dig på terminalen
som en hägring en prada-klon
jag har gömt behov i sjalen
för just en sån här otänkbar situation.

jag gick långsamt fram mot bordet
med min avvaktande blick
över munnen mitt i orden
slog du till så hårt det gick
och jag såg hur du tyckte om det
från nästan bottenlös tristess
kom det kärleksvarma våldet
och vinet spills blir bleka rorschach-test

jag ser nån vid ett rödljus
samma NK-paraply
och nånstans i min plånbok
glöder en post-it från -97
där tio kulspetsblå små siffror
skriker våga utan ord
men ögonblicket glider undan
som skuggorna från små grå lätta moln

jag ser din rygg från taxin
fast jag vet att du har flytt
från det kalla, tysta landet
jag stampar torkarbladens rytm
och jag minns ingenting som hände
men jag kallsvettas ändå
VM i att hålla färgen tyck synd om mig
jag är ensammast i sverige

och jag är drog med dig i mitt fall
och sen gled jag bara undan
så förlåt, förlåt för allt
för min förbannade kluvna tunga
jag har ett foto någonstans
där vi är drottningar och kungar
nu ligger bilder överallt
där gamla ansikten är unga
och jag har letat som besatt
efter känslor som är försvunna
och det har varit en lång, lång natt
men jag är glad att mina tårar
är behärskade och lugna



och jag började varje morgon utan sömn

nejmen! christopher sander, sångare i bandet [ingenting], släpper soloalbum i mars. det får man ju inte missa.
första singeln heter caroline (jag såg dig) och den kan man lyssna på http://www.myspace.com/csdemoner

det gillar vi!

och allting svartnar i panik när du ser att alla redan har en dans

jag glömmer ganska ofta att kent har gjort en hel del grymma låtar. den här är en av dem. jag förknippar den jättemycket med en väldigt lycklig tid i mitt liv, hur konstigt det än kan låta.

och när staden ligger tom inser du att det är så ditt liv ser ut.

mitt i prick.


missöde

jag råkade sätta mig på jespers hörlurar i förrgår. de gick sönder. jag fick väldigt dåligt samvete och erbjöd honom att få låna mina hörlurar istället. erbjudandet accepterades, men när jesper skulle lyssna på musik med mina hörlurar så visade det sig att det var glapp i den vänstra. är inte det ett tecken på att man har varit tillsammans för länge? när till och med våra egendomar på något egendomligt vis går sönder som genom telepatisk kontakt?

summan av kardemumman: varken jesper eller jag kan nu lyssna på musik = dåligt när man försöker hålla igång en musikblogg. well well. det ska lösa sig.

dagens låt:

the beatles - i'm looking through you

underbar låt som jag upptäckt alldeles nyligen. lyssna bara på mellanspelet, det är ju helt fantastiskt!


efterlyses: intervjuobjekt!

jag går, som kanske bekant, i skolan om dagarna. just nu pågår en kurs som heter stilistik. i den här kursen har jag fått uppgiften att skriva en valfri artikel ur en valfri tidskrift.
min plan är att skriva en artikel som skulle kunna platsa i musiktidningen sonic.
om någon skulle ha en idé så är ni jättevälkomna att dela med er. kanske håller du själv på med musik eller kanske spelar du i ett band? skulle du kunna tänka dig att vara med i en intervju?
keep in touch så blir jag glad, antingen genom en kommentar på bloggen eller genom ett litet mail till sandra.stendahl@hotmail.com

tack snälla :)


you can't stand me now

ingen kan väl vid det här laget ha missat att pete doherty förärar den svenska festivalsommaren med ett litet besök på peace&love i borlänge i juni. det gör lite ont i hjärtat måste jag säga.

inget ont om pete. men måste han nödvändigtvis springa omkring i borlänge när jag samtidigt kommer att befinna mig i hans hemtrakter i england? det är ju för ironiskt. okej, jag vet att pete inte är från cheltenham, men jag har ju tänkt ströva omkring i london minst vid ett tillfälle under min englandsvistelse. kunde han inte ha valt att åka till lilla sverige en vecka senare eller så?

jag vill se pete!



och när du vunnit, kom ihåg mig då

elin ruth sigvardsson har gjort många bra låtar.
en som har gjort betydligt fler bra låtar är lars winnerbäck.
och när förstnämnda får för sig att spela in en låt (kom ihåg mig) som sistnämnda skrivit,
då kan man tro att det ska bli perfektion.

och visst, det är ett intressant arrangemang,
men helt ärligt så orkar jag inte.
det går inte att uppnå någon högre grad av perfektion än vad winnerbäck redan gör med sitt original.

men vad vet jag? lyssna och bedöm själva!

my friends all died in a plane crash

jag försökte hitta lite fakta om cocoon, ett band som är riktigt skönt att lyssna på såhär mitt i söndagsmelankolin. dessvärre verkar de lite hemliga, jag kunde inte ens hitta en myspacesida. kanske är det jag som inte kan det här med research, eller så är de helt enkelt inte så pepp på det här med att synas.

lyckades i alla fall konstatera att de kommer från frankrike och verkar ha en fascination för jättepandor. lyckades också hitta en söt youtube-video.

enjoy!






UPDATE!!!
jesper gjorde mig uppmärksam på att cocoon visst har en myspace-sida, och att han dessutom hittade den på en gång. som sagt var, jag och research verkar inte riktigt gå ihop...
alltså: vill ni gå in på deras myspace så är det http://www.myspace.com/listentococoon som gäller!

så illa kan det gå

det här är en helt fantastisk video, (även om kvaliteten på just den här är oförlåtligt dålig, men jag kunde inte hitta någon annan) och den visar ett ordentligt gräl mellan john lennon och al capp. och den sistnämnde gör en hel del korkade uttalanden. yoko ono babblar lite osammanhängande i bakgrunden också. jag önskar att kvaliteten var bättre så att ni verkligen kunde höra exakt vad de säger, för det är faktiskt himla roligt på nåt vänster.
 


little polveir

monkey swallows the universe har tyvärr splittrats som jag förstått det. men musiken lever kvar i alla fall!
den här underbara popsötsaken kommer från deras andra album the cascet letters. kan man bli annat än förälskad?


vecka 8

idag är det fredag. och jag tänkte för mig själv: vad är bättre på en fredag än att göra en veckansmestspelade-lista?
jag tog min lastfm till hjälp. så här har ni den: yousoundsotwee's första veckansmestspelade-lista!

mest spelade band

1. the beatles
2. morrissey
3. billie the vision & the dancers
4. monkey swallows the universe
5. across the universe soundtrack
6. david & the citizens
7. [ingenting]
8. john lennon
9. ani difranco
10. speedmarket avenue


mest spelade låtar

1.
simon & garfunkel - bye bye love
2. john lennon - jealous guy
3. the beatles - because
4. david & the citizens - things they hold so dear
5. svensk pop - undervattenslåt
6. peggy lejonhjärta - ab stockholmshem
7. the beatles - oh! darling
8. monkey swallows the universe - elizabeth & mary
9. mikael wiehe - en ängel steg ner ifrån himlen
10. speedmarket avenue - way better now


smygreklam

jag tänkte slå ett litet slag för min favoritsida på internet: www.bloglovin.com

perfekt om man, som jag, läser många bloggar och behöver lite hjälp med att hålla koll på allihop.
och skulle ni vilja ha lite koll på den här lilla bloggen så är det ett utmärkt tillfälle att lägga till mig just idag!

Följ min blogg med bloglovin så blir jag  såhär glad:





slut på smygreklam!

and i'll smoke your cigarettes so that i'll die too

jesper spelade den här sången för mig idag och jag blev genast förälskad i texten. typiskt sötpopig text som gör att man blir sådär prillig som man bara kan bli när man är kär och kan göra vad som helst för att få vara med den man älskar. underbart.


don't talk to strangers and know when to quit

the sound of arrows är ett finfint band som (såvitt jag förstått) bara släppt en ep och nån singel här eller där. de verkar göra ganska mycket remixer av olika slag, (om jag förstått saken rätt) men den här låten danger är nog deras egen. (vilken koll jag verkar ha ibland... eller inte)
jag är vanligtvis inte överdrivet förtjust i electronica och allting som liknar sånt. jag vill ha riktiga instrument! men det här är faktiskt riktigt bra, till och med för min smak!
lyssna och njut!


fel åtgärdat

som ni säkert märker så är bloggen för närvarande under konstruktion. det finns några fel här och där, bland annat i arkivet. men nu är i alla fall kommentarsfunktionen åtgärdad! så nu kan ni kommentera friskt om ni skulle vilja. bra va? stort tack till min egen lilla webmaster som fixade så bra.

a working class hero is something to be

det är lätt att förstå att jag älskar the beatles. bloggdesignen är väldigt inspirerad av albumet a hard day's night till exempel. ni kommer att få höra mycket om 60-talsgenierna i den här bloggen, det kan jag garantera.


min favoritbeatle är utan tvekan john lennon. egentligen är han väl den enda av dem som jag lyssnat på efter att de gick skilda vägar. kanske just för att han var hjärnan i bandet. (även om jag väl måste erkänna att magin som de uppnådde som grupp inte riktigt infinner sig i johns solokarriär. tyvärr. men inte långt ifrån!)

den här låten har en fantastisk text. jag skulle vilja citera hela alltihop, men jag nöjer mig med de första tre raderna. ni får lyssna själva!

as soon as you're born, they make you feel small
by giving you no time instead of it all
til the pain is so big you feel nothing at all




a french love

nu har kameran anlänt, vilket innebär att jag kan visa de enda två bilderna jag tog från konserten i söndags som överhuvudtaget går att visa. yeih!



bild nummer 1 är på nina kinert och bild nummer 2 på anna ternheim.
nina var förband (och även, senare, körflicka åt anna) och var helt grym.
vad jag tyckte om anna har jag redan redogjort för i förra inlägget.
en fantastisk konsert var det i alla fall, så om ni får chansen att se den så borde ni göra det.

i'll follow you tonight



igår var jag och jesper på cirkus i stockholm och såg anna ternheim. det var en helt fantastisk konsert! jag hade skyhöga förväntningar, men likväl överträffades dom. kvällens höjdpunkt var utan tvekan a french love där jag satt med en feberfrosseliknande känsla i hela kroppen, helt på grund av rysningarna som framkallades på löpande band. efter konserten visste jag knappt vad jag hette. det var en magisk kväll.

betyg: SSSSS

in the beginning

jag känner verkligen pressen nu när jag ska skriva det första "riktiga" inlägget.  hur öppnar man på ett bra sätt?
efter en stunds velande fram och tillbaka tror jag ändå att jag ska berätta hur det började, hur jag insåg att indiepop är det bästa som finns. jag fick en låt skickad till mig över msn, av en mycket kär vän. och det var där och då, vid 16 års ålder, som jag klev ur min ungdomsförvirring och insåg vad som faktiskt fanns där ute i den riktiga världen. det finns många låtar som har förändrat mitt liv, och det här är definitivt en av dem.


RSS 2.0