nu sitter jag i mitt barndomsrum i norrköping. eller ja, ett av dem. jag brukade flytta runt rätt mycket mellan rummen i huset. jag blev aldrig nöjd på den tiden heller.

det är rätt skönt att vara hemma. vädret är fint och jag inser ju mer och mer hur mycket jag faktiskt tycker om den här staden. det finns så mycket fint som jag aldrig uppskattade när jag var en tonårsdeprimerad popfjolla med alldeles för stora halsdukar som bara ville bort. någon dag kanske norrköping får en andra chans. man vet aldrig.  


oj, det var tider det....