jag är färdig att ge upp. varför blir jag så nere i skorna så fort någonting inte går som jag planerat? jag borde verkligen sluta ta så hårt på allting. man borde inte vilja åka hem igen bara för att man inte kan göra raggmunk.
(familjen höll god min och sa att det var gott, men jag vägrar tro på det. de kunde ju inte gärna säga att det var det äckligaste de har ätit, eller hur?)

nog om det. idag försökte jag ta mig ut på en liten joggingtur, men man märker ganska snabbt hur konditionen sviker en när man inte rört sig på en vecka. jag måste skärpa mig nu, annars spelar det ingen roll hur duktig jag är med maten, jag kommer gå upp i vikt ändå. 3 gånger i veckan, minst! så måste det bli. och det ska jag fixa. sådetså!

jag har tappat skrivandet.