man börjar inse att man kanske balanserar på gränsen mot att bli galen när man tycker att det är en alldeles utmärkt idé att lyssna på gamla julklassiker med frank sinatra och ella fitzgerald och nat king cole och hela gänget, innan november ens har hunnit sätta klorna i en. det har inte ens varit minusgrader än! julkänslorna kom visst tidigt i år.

det tråkiga med detta är väl att jag får ont i hjärtat av englandslängtan. de senaste två åren har jag ju promenerat längs themsen i juletid, och det är verkligen det vackraste som finns. det växte ganska snabbt till ett beroende. men i år kommer jag inte att få göra det. och jag lovar er, det gör fysiskt ont.

nästa år ska jag dit. så är det ju bara.