jag hade verkligen sett fram emot den här dagen. just den här dagen, då markus krunegård skulle släppa två album samtidigt. prinsen av peking och lev som en gris dö som en hund. det kunde ju inte bli annat än bra, tyckte jag. tänk så fel man kan ha.

jag är så sjukt besviken! vad pysslar han med egentligen? kom igen, markus, vi vet ju att du kan egentligen! och what's the deal med alla synthar och 80-talsreferenser i dagens pop? 80-talet, det värsta av alla decennier ur musiksynpunkt, och ändå är det just detta som folk väljer att kopiera. why?! varför skulle någon vilja influeras av det? kan vi inte bara glömma att 80-talet någonsin inträffade? nej, uppenbarligen inte. ååh jag blir så trött.

vad är det för fel på gitarrpop liksom?!