man kan bli väldigt ledsen när man står och diskar och råkar tappa en tallrik rakt på ens fina guinness-glas, som min jellybean snodde åt mig på the railway inn i winchester, så att det går sönder.

den kvällen var rolig. när vi skulle gå hem tyckte vi att det var så synd att jag bara hade druckit upp halva min guinness. så isabell ställde helt sonika ett halvfullt glas med guinness i sin väska. sen gick vi. vi skrattade hela vägen hem. det var tider det. och nu befinner sig det berömda glaset i sophinken - i tusen bitar.

menmen. jag har i alla fall gjort lite nytta idag. det känns bra. har städat, diskat och gjort klart affisch+bokomslag. imorgon blir det motiverings-verkstad hela dagen skulle jag tro. vi får väl se om jag lyckas snickra ihop något vettigt.

den här låten bör ni för övrigt lyssna på. den är det vackraste jag har hört på länge.

joel alme - when the moon shakes