de senaste två dagarna har jag varit insnöad på musik som doftar av äldre tider än vad till och med jag brukar vara insnöad på. ella fitzgerald och doris day, framför allt. det känns så genuint, jag älskar användandet av stråkar och blåsinstrument. det används alldeles för lite sådant i nyare musik!




you are the promised kiss of springtime
that makes the lonely winter seem long