cause we are living in a material world...

man kan bli löjligt lycklig av att köpa nya fina träningskläder.
särskilt om kläderna ifråga är bland annat ett par fina gröna adidasbyxor.
och ännu lyckligare blir man när man får 20% rabatt för att man är medlem på friskis.
tror ni att jag är lycklig nu? det tror jag.

but i miss you most of all, my darling, when autumn leaves starts to fall

ni kanske inte tror mig, men igår kväll blev jag äntligen klar med den komparativa analysen! eller ja. klar är väl en relativ term. men jag kom i alla fall till den punkten då jag kände att det inte fanns mer att skriva, åtminstone inte utan att jag tappar huvudet på kuppen. jag kommer visserligen antagligen att bli halshuggen av läraren för det dåliga utförandet, men jag lämnar ändå in skiten i dess nuvarande skick. sådetså!

nu ska jag snurra in mig i täcket och bara ta det lugnt ett tag. det behövs vill jag lova! min kropp värker och fryser och tycker inte att det är ett dugg kul med hösten.

det här är nog i alla fall en av de bästa höstlåtarna.


jag föddes i helt fel årtionde...

jag önskar ganska ofta att jag hade fått vara ung på 60-talet.
man önskar ju inte direkt mindre när man hör sånt här:



och det här:



och det här såklart:

för att inte tala om allt som är skrivet av lennon/mccartney. såklart.
och tusen grejer till, naturligtvis.

uppfinn tidsmaskinen, någon?


dagens lärdomar

jo. det är mycket roligare att traska runt på stan och köpa 4 pocketböcker än att skriva klart en komparativ analys. så det har jag gjort. och "de tre korvarna" på erikssons gamla logga är i själva verket en gammal telefonsladd i profil. och alkohol ska man inte dricka om man vill bli ett konstnärligt geni och nobelpristagare, tydligen.

det har jag lärt mig idag.


ryggradsmålningar

 



1.

du hakade loss min ryggrad från din
trasslade fingrarna ur mitt hår
vinglaset föll från bordskanten och
jag förstod

2.
ärren du målade mellan mina skulderblad
skulle fastna i ditt minne och jag hoppas
att du har dem i tryggt förvar för
aldrig aldrig att du får se ditt konstverk igen

3.
hon plockade upp bitarna,
torkade rödvinet från min kind
och kärleken, den är aldrig större
än att en flicka med eld i håret kan
ha den i sin vänsterhand

/sandra stendahl. september09.


fall over again

det är en sån där höstmåndag som man aldrig riktigt vill ska ta slut. jag och jesper tog med kameran ut på en solig höstpromenad (den stackaren har ju knappt fått se dagens ljus efter englandshemresan då den blev nedkletad med banan-geggamoja. kameran alltså.) och nu känner jag mig verkligen redo för en eftermiddag/kväll av oavbrutet analysskrivande. fantastiskt!

jag var dock inte på lika bra humör inatt. klockan halv tre fick jag för mig att jag skulle gå upp och städa. jesper trodde nog att jag blivit sinnessjuk på riktigt, men efter att ha förklarat för honom att jag bara inte kunde sova i en stökig lägenhet så gick han faktiskt upp och hjälpte mig. DET är kärlek!



fall over again
i never mean a stupid word i say
hope you'll forgive me before we fall
you and me,
fall over again

eller följ mig till de gråa höga husen bakom järnvägsspåren

johodå, jag har fått en hel del gjort idag på högskolan. ska rådfråga kära cassirer om ett par grejer bara, men sen ska jag nog känna mig rätt nöjd. känns bra. brabrabra.

den här dagen har gått ruskigt fort. tycker inte att jag har hunnit göra så mycket mer än att plugga. läskigt. blir man verkligen så lurad av mörkret? år efter år liksom. man tycker att man borde lära sig någon gång.

viftar med en ölbiljett och säger "det här är rock, jag är i stockholm"

idag har jag och jesper varit i stockholm. det var fint. träffade mor och syster och såg några lilith eve-sångerskor på sacre coeur (eh? stavning tack?) på söder. och sen gick jag och jesper runt och shoppade lite. för en gångs skull var det faktiskt jesper som hittade grejer och inte jag. roligt faktiskt, han som aldrig hittar något.

dagen började dock inte så fint. avsaknad av frukost plus en rent ut sagt helvetisk tågresa gjorde mig på ganska dåligt humör. men det gick över så fort vi kom fram till den soliga huvudstaden. det är något speciellt med stockholm ändå.

nu är vi trötta och ömma i fötterna efter en hel dags promenerande. imorgon blir det hetsplugg. jäklarimig om jag inte blir klar med den där förbaskade analysen någon gång. jag menar, hur svårt kan det vara? skärpning nu!

fördjupade studier i katastroffysik

just nu håller jag på och läser fördjupade studier i katastroffysik av marisha pessl. har inte kommit så långt än, pga allt annat som händer i livet just nu, men hittills känner jag verkligen att det här är en bok helt i min smak. mycket långa meningar (ja jag vet vad alla mina lärare skulle säga nu, men jag har ju som bekant en förkärlek för höga LIX-värden) och ett gigantiskt ordförråd gör att den här boken verkligen biter sig fast hos mig. ska försöka få lite mer tid till läsning framöver alltså.

vad läser ni för böcker? har ni några tips?

ofrivillig sovmorgon

ett alarm som inte ringde kl. 06.45 (trots att jag sagt åt det att göra det. eller glömde jag det?) resulterade i en ofrivillig sovmorgon. fast jag tänker som så att jag har rätt mycket att göra, så jag kan ju använda den här tiden till att skriva komparativ bokanalys och såna roligheter. guuud vad glad jag blir. (ironi ironi)

nåja. det är fredag. och det gillar vi ju skarpt! core bosu i eftermiddag, det blir kul. om jag får något gjort idag, vill säga. annars låser jag in mig i lägenheten hela helgen, utan internetsladd eller mat. det ska väl ändå kunna sätta fart på mig?

more than you thought i was capable of

det är så typiskt mig att påbörja hundra miljoner grejer samtidigt och sedan aldrig avsluta dem.

förresten så är det obehagligt tyst i den här lägenheten när jag är själv och jag tycker att någon vänlig själ kan komma hit och äta ben&jerrys och lyssna på min fina spellista och bara vara social med mig. på så vis kan jag glömma bort ett litet tag att jag har tusen analyser att skriva. jag vill väldigt gärna glömma det nämligen.

my darling YOU! är ganska fina ibland förresten. om ni ville veta.



svammel

ibland blir jag så ledsen när jag hör en låt som är bra, rolig att spela och sjunga och har en grym text. det blir en känsla av varför skrev inte jag den här först?! och så blir jag ännu mer ledsen för att jag vet att jag aldrig skulle kunna skriva något liknande.

men sen spelar jag låten på gitarr för jesper och får höra att jag spelar mycket bättre än jag gjorde förr, och då blir jag ganska glad igen trots allt.


intermission

core-passet idag var helt sjukt. men roligt! om jag inte får träningsvärk imorgon så blir jag besviken.

känner mig för övrigt ganska duktig idag. gick upp tidigt och gick till rocklunda, och nu sitter jag på högskolan och skriver dunderanalys hela eftermiddagen. (inte för att jag får så fruktansvärt mycket gjort egentligen, men det känns alltid som att man gör mer när man sitter här, av någon anledning.)

oj vad intressant ni tycker att jag är nu. wooosh. nej. nu räcker det. back to work!

i wanna knit you a sweater, wanna write you a love letter

det finns inget värre än när människor jag älskar mår dåligt. tårar över telefon sätter verkligen fart på maktlöshetskänslorna och det gör hål i bröstet på mig. men det ska bli bra till slut. allt blir bra till slut.

ikväll är det joni mitchell och joy division i högtalarna. vilken blandning, kan man tycka. jag tycker att det är suveränt, jag.

your confusion, my illusion


jag får liksom ingen ordning på mitt liv

nej nu får faktiskt någon vänlig själ komma och sparka igång mig! jag blir ju handlingsförlamad när jag har såhär mycket att göra, och då får jag ingenting gjort istället. jag behöver hjälp, verkligen. vart ska jag börja? hur ska jag göra? vad kan jag säga till mig själv för att få mig att förstå att det inte alls är roligare att diska än att skriva komparativa analyser?

nej, imorgon blir det jag som sätter mig på högskolan och pluggar hela dagen. eller åtminstone hela eftermiddagen, efter core-passet som jag har tänkt gå på vid lunch. jag måste nog strukturera upp ett ordentligt och obrytbart schema åt mig själv. det är nog det enda sättet faktiskt.

och: detta kan mycket väl vara det vackraste stycke musik som någonsin gjorts.


flickan som lekte med elden

åh. fan vad coolt. man såg ju ansiktet på syster till och med. (inte närbilden såklart men när man ser motorcykeln framifrån. äsch, ni får se.) jag fick världens glädjeskutt, precis som förutspått. värre än förutspått till och med, för jag trodde inte att man skulle få se så mycket av henne.

och ja. den var bra. män som hatar kvinnor var nog bättre egentligen, men jag tyckte ändå att den här var fantastisk. stieg larsson visste vad han gjorde, han! så.. ja. gå och se den!

nu funderar jag på att dricka lite citrus-te ur den obligatoriska beatlesmuggen innan jag går och lägger mig. det vore ju gott och mysigt.

i want to live where soul meets body

jag är så glad att jag tar mig i kragen och går och tränar trots att det känns som att himlen ska ramla ner. jag mår ju alltid så mycket bättre efteråt. idag kändes styrkeblocken uthärdligare än vanligt, så då blir det ju extra roligt såklart. det är alltid trevligt att märka att man utvecklas.

men nu: duscha och göra mig i ordning för bio. det blir flickan som lekte med elden och jag kommer återigen sitta och skämma ut jesper med mina glädjeryck varje gång jag ser systeryster på motorcykeln. för att inte tala om hennes namn i eftertexterna.. det är ju bara så himla coolt, hela grejen.

ett sött och billigt vin i dyr karaff

när jag blir arg och ledsen så måste jag alltid viska tyst för mig själv att jag ska välja mina strider. annars vet jag inte vart jag hamnar. det är ändå rätt skönt att veta vart jag har mig själv, även om resten av världen är koko.

ikväll blir det antagligen bio med jesper. det ska bli sjukt mysigt. han är så fin.
men först plugg, bland annat. pepp pepp.

på tal om pepp: den här låten blir jag verkligen peppad av.

ljus, stanna kvar


ett löfte om att aldrig bli som dom



plötsligt minns jag stanken av min godtrohet igen
en vän som inte riktigt var en vän


tell me on a sunday, please

okej. nu har jag lugnat ner mig litegrann. kanske.

det är i alla fall fint väder idag. det är positivt.
jesper är söt och gör omelett till mig. det är också positivt.
det här ska inte bli en typisk söndag.
det här ska bli en tell me on a sunday-söndag.
minus hela lämna-grejen då.
men en fin söndag helt enkelt,
take me to a park that's covered with trees och sådär.

och så ska jag försöka ta mig i kragen.

jag stör mig på ett ljud som inte hörs

jag är bara ledsen.
helvetes. jävla. skit.

(och den där omtalade bubblan
som alltid vill stänga in mig i
skulle komma jävligt väl till pass nu.)


ljusna mig igen, igen, igen

idag har jag provat på core bosu. det var väldigt intressant må jag säga. balans och styrkeövningar på en balansboll/kudde. det var jobbigt på ett helt annat sätt än jympapassen, och jag tror att det är otroligt effektivt faktiskt. och roligt! det ska definitivt provas fler gånger.

nu blir det hemmalagade köttbullar och fredagsmys med hallon- och blåbärssorbet efter det. mums! jag är så hungrig att jag skulle kunna äta en hel.. zebra. (...)


plötsligt minns jag stanken av min godtrohet igen

tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen.

lars winnerbäcks nya. åh herregud.
fantastiskt, helt och hållet fantastiskt.
jag vet inte vad jag ska säga.

järnvägsspår och ett sällsynt exemplar är bästa låtarna efter andra lyssningen.
och jag fattar alltihop. och köpenhamn och överallt. eller alltihop förresten!

jag återkommer när jag har lugnat ner mig lite.


är det tiden på året som skrämmer? är vi trygga bakom väggarna här?

nu är det höst. inte ur vädersynpunkt, för det har varit riktigt fint idag.
men det här blir min första kura-ner-sig-i-soffan-med-en-bok-och-citruste-i-beatlesmuggen-och-äta-nötmix-kväll för i år. och lars winnerbäck gör mig sällskap i mörkret också.

det är ju så mycket höst det kan bli. och jag tror att jag sakta men säkert börjar försonas med tanken. nu när sommaren liksom är slut så kan väl hösten och vintern sätta igång ordentligt så att skiten tar slut någon gång igen?

guitar man

jag är kär i min nya gitarr. och i mitt fina aharddaysnight-axelband.
och man är mycket snyggare när man spelar gitarr ståendes än sittandes.
det har jag lärt mig idag.

don't walk away in silence

näe. jag orkar ingenting. har varit jätteduktig och städat och diskat hela dagen, det räcker så. har till och med ätit en relativt vettig måltid (!) tonfiskcurry med pasta, jag är imponerad över att det blev något varmare än flingor faktiskt. så nu får det faktiskt vara nog. lite vampyrläsning på lättläst och sedan bara ta det lugnt, det blir bra så.

förresten så har jag lyckats strukturera upp pluggandet. så jag tror och hoppas att det ska bli lättare att komma igång, när jag väl sätter igång. typ imorgon.

och: joy division är inte helt fel att lyssna på en torsdagskväll. bara så ni vet.

but be careful getting coffee, i think these people wanna shoot us

att göra idag:
- städa
- diska
- plugga på högskolan
- träna (om jag orkar)
- försöka äta något vettigt

och jag som bara vill ligga i sängen och lyssna på musik hela dagen.

fighters don't quit

nä. det blev ju inget plugg idag. jag får gottgöra det imorgon när jesper åker och jobbar. då blir det jämförande analys av skönlitteratur vs lättläst skönlitteratur.

man kan ju undra varför jag går den här kursen när jag är en sån där människa som får tokryck om jag råkar knäppa på radion precis under "klartext", detta förbannade djävulens verk till nyhetsprogram. varför ska man dumförklara människor med funktionsnedsättningar på det sättet?

nej, jag borde verkligen ha valt en annan kurs. men det är ju lite sent att tänka på nu.

plingplong. tråkig blogg. godnatt!

hello goodbye

jag går iväg för att köpa en digitalkamera. kommer hem med en halvakustisk ibanez. det översteg budgeten med ett par tusen, och jag får väl äta ris och nudlar i en månad men åååh det är så värt det!  

när vi kom hem stökade ringo runt i lägenheten, men efter en kvart var han borta. hans gamla ägare hämtade hem honom. det känns tomt såklart, men det är ändå en oerhörd lättnad. imorse betedde han sig som ett riktigt litet monster, han var inte ett milligram söt! så det gjorde onekligen avskedet en aning lättare. men det är klart att jag är ledsen. det var ju inte såhär det skulle bli.

jag är i alla fall glad att vi slapp avliva honom. det hade varit outhärdligt. 

nu ska jag trotsa regnet och promenera iväg till högskolan. kanskekanske att jag får något gjort då?  


prinsessa

den här sjukdomen har verkligen blivit en riktig berg&dalbana. bra dagar och dåliga dagar. idag var en relativt bra, och det får jag ju vara tacksam över såklart.

ingenting blir riktigt som jag tänkt mig de kommande dagarna, så idag bestämde jag och jesper oss för en spontan mittiveckanmyskväll för att gottgöra allt som blir fel. det blev bio (prinsessa) och kvällspromenad efter det. filmen var faktiskt över mina förväntningar. och anastasios soulis är ju faktiskt helt fantastiskt fin. och kvällen blev lyckad och fin. det känns bra.

det här bandet är bra förresten.


fool me into believing

det blev en hemmadag idag. jag blir så arg, för jag får egentligen inte missa mer i skolan nu. men vad gör man när både magen och huvudet exploderar och tröttheten hotar att ta livet av en? jag höll på att svimma under den korta promenaden ner till stan för att köpa mat. det här håller inte längre.

inte kunde jag plugga hemma heller. ögonen går i kors och en enkel sak som att skriva ett blogginlägg blir ett jätteprojekt. kanske är det dags att uppsöka läkare - men hur ska jag orka?


livet i ett nötskal

jag blir aldrig riktigt frisk tror jag.
och min knäppa katt verkar ha bestämt sig för att riva lägenheten.

om katten inte skärper sig så slänger jag ut honom.
och om magen inte skärper sig så bryter jag ihop.

det här suger ju, big time.

how can they be tired of england? they'll never know the england that we know

jag har köpt på mig lite nya knästrumpor idag. jag älskar knästrumpor! både snyggt och varmt&skönt såhär när hösten är på ingång. nu behöver jag lite nya kjolar också. men det får vänta tills csn-pengarna kommer. nån måtta får det ju vara!

borde plugga också, men det är så svårt på söndagar. jag behöver bli glad på söndagar, inte nedtyngd av sånt som måste göras. men det blir nog lite plugg ändå. det är ju nödvändigt. och kanske friskis. om jag orkar. fast det gör jag nog inte. jag har nog aldrig varit så trött som jag har varit de senaste veckorna. känner inte riktigt igen mig själv. kanske fortfarande inte är riktigt frisk från skiten som jag drog med mig hem från turkiet...

gud vilket tråkigt inlägg. här får ni en bra låt istället.

how can they be tired of england?
they'll never know the england that we know
never know where the ones with the dreams go, no
never notice the skies with their eyes down low


no i never really had you

lördagkväll. david&thecitizens.
och jag saknar gamla vänner.

men samtidigt tänker jag att
de nya är kanske de som stannar
i slutändan.

och det är ju ganska skönt i så fall.

i have trouble sleeping but i don't recall i had while in your womb

det infinner sig alltid en känsla av lugn när jag kommer hem till norrköping, särskilt om jag kommer på helgen. visst skulle jag ha önskat att omständigheterna var annorlunda, men generellt sett känns det bara positivt att komma hit och få umgås med familjen lite. jag saknar dem så mycket när jag är i västerås.

(har inget ljud på den här datorn, så jag har ingen som helst aning om hur kvaliteten är. jag ursäktar mig om videon är kass. det var den enda jag kunde hitta)


mother, give me back my old room
i won’t make a mess like i used to,
won’t play my records
loud at nights,
i’ll keep it quiet
mother, let me have my old bed back
and lay out clothes for me.

people give me work and money
they depend on me now,
if they only knew how thin the ice they walk on is.
If they only knew how thin the ice they walk on is

mother, please make my decisions
like you once did,
this time i won’t pester you about it,
i’ll surrender
mother, these streets
are too cold for me
i'm standing by your door
a plant under each arm,
let me move back in

father, the last time you offered to teach me
all about the baltic sea, it was wasted on me.
now i’m ready, throw me once again
the footballs you tried to throw and this time
i will catch and learn and know

mother, if that’s not enough
bring me all the way back to
my original address
to your womb.

i have trouble sleeping but i don’t recall i had while in your womb.


godnatt.

klarar bara inte av det här.
ångest, panik och fan och hans moster.
nu: försöka sova. försöka.
imorgon: norrköping.
ring om ni vill ses.


did you give the world some love today baby?



fantastiskt.

ringo vill ha ett nytt hem...

en dag som inleds med ett friskispass brukar bli bra. så jag hoppas på det.

problemet är att jag har ett kattskrälle härhemma som vägrar hålla tyst förutom när han sover. och det börjar gå mig på nerverna, riktigt ordentligt. vi har tvingats inse att vi nog inte kan behålla honom: dels för att vi inte mår bra när vi inte får sova på nätterna, men också för att det inte är bra för honom att vi blir arga på honom så ofta.

det är så hemskt, för han är ju så fin egentligen. lugn och sällskapssjuk och hur snäll som helst. problemet är nog bara att han inte trivs hos oss, helt enkelt.

så det är med stor sorg i hjärtat som jag undrar:

vill någon ha en jättefin, helvit, underbar och sällskaplig katt?
hör av er genom en bloggkommentar eller skicka ett mail till sandra.stendahl@hotmail.com







you say you want a revolution, well you know, we all wanna change the world

det är ganska lätt att tycka synd om sig själv och gräva ner sig över saker, stora som små. jag har gjort det sen jag var i 9-10-årsåldern. förbannat mig själv och mitt liv och tyckt att jag har varit för ful för att leva und so weiter. men till slut kommer man till en punkt då det är dags att göra något åt eländet. skratta åt det? peka finger åt det?

jag säger inte att jag alltid kommer att vara sprudlande glad, att jag aldrig kommer att gräva ner mig och frossa i misär igen. men jag har nått en slags vändpunkt. jag tycker inte längre att jag är fulast i världen. jag kan till och med vara ganska söt ibland. och jag kan faktiskt inte minnas när jag senast bröt ihop i ren ångest. när bråkade jag med jesper senast? ingen aning.

jag mår bra, för första gången på väldigt länge. det känns som att en ny tid har börjat. och det var faktiskt inte en dag för tidigt. man kan ju inte tycka synd om sig själv i all evighet. man måste ju leva också. :)

vilket ego-inlägg det blev. jagjagjag. men jag var bara tvungen att säga det. :)


please please me oh yeah like i please you

ni vet att det skulle komma en beatles-box med alla deras studioalbum i remastrad version? jag har gått omkring och drömt om den sen jag hörde talas om den, och tänkt att den skulle man ju ha, men aldrig att vi kommer ha råd att köpa den. dessutom har jesper varit negativt inställd till hela grejen. hävdade att själva känslan skulle försvinna och sånt larv. så jag fick sakta men säkert vinka hejdå till den drömmen.


döm då om min förvåning och totala extas när jesper idag kom hem med boxen i handen. (en dag för tidigt dessutom, för den ska egentligen inte släppas förrän imorgon) och jag svär att jag grät. jag är så lycklig så ni kan inte förstå. det är så underbart ljud, och ändå finns sextiotalskänslan kvar. de har inte förstört det på något sätt, enbart förbättrat. det är så mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig, och jag tror banne mig att jag har världens finaste pojkvän.



sagan om en måndag

sandra tvingar sig upp på morgonen, med en upprorisk mage och en känsla av att vara döende. hon gör sig i ordning, grinar illa för varje våg av illamående som sköljer över henne ungefär var och varannan minut. går till tåget, överväger vid varje gathörn om hon ska vända och gå hem igen. hon fortsätter gå.

på tåget. en växande panikkänsla. börjar tänka att kanskekanske ska jag ta första bästa tåg tillbaka till västerås igen. tvingar mig ändå in på högskolan och tänker att läraren kommer att döda mig, eller åtminstone skriva av mig från kursen, om jag missar en lektion till.

kommer in. en kurskamrat berättar att läraren är sjuk. lektionen är inställd.
sandras panikkänsla lättar direkt och ger plats för ilskan. ett mail kanske hade varit på sin plats?
sandra åker hem och sover i 3 timmar och tänker att det var väl ändå en perfekt timing för att vara en dag i sandras liv.

slut på sagan.

goodnight sweetheart goodnight

jesper är hemma igen och det gör mig lycklig. på riktigt.

min mage är inte lika lycklig dock. den beter sig allt annat än exemplariskt för tillfället. jag hoppas verkligen inte att jag blir sjuk nu, för det har jag sannerligen inte tid med.

nu ska jag snart sova, men först ska jag mysa lite med mina killar. (japp, pluralform blir det nuförtiden när jag har en liten ringo att mysa med också) håll tummarna för att jag mår bättre imorgon!

högst upp på min önskelista...

åh, det här gör mig så lycklig.
undrar om mina csn-pengar ska få gå åt till detta?


they're coming to take me away ho ho hi hi ha ha

jag gillar INTE människor som busringer på porttelefonen klockan 03 på natten.
och jag gillar definitivt inte att de ihärdigt fortsätter långt efter att jag lagt på.

förstår de inte att jag är ensam och paranoid och i mitt yrvakna tillstånd tolkar deras beteende som att någon tänker komma och mörda mig när jag sover?


du står i spegelsalen med ett brännbollsträ

jo jag glömde säga. allt jag någonsin skrivit är borta.
likaså är alla mina bilder från ett år tillbaka ungefär.

finns det någon extremt datorkunnig människa som råkar läsa den här bloggen som har några tröstande ord att komma med? kan man få fram saker som har försvunnit från hårddisken om hårddisken i sig inte är skadad?

jag är förstörd. och väldigt tacksam för svar!



-when was the last time you backed up your work?
-umm.. i don't do that.


jag är billig, jag är klyschig, allt som jag inte ville bli

jesper jobbar. jag är ensam med en galen katt i en sisådär 24 timmar till. har bara flingor och mjölk i kylskåpet. jag hade tänkt använda det här blogginlägget som en slags desperat kontaktannons, och ombeder härmed alla stackars läsare att ringa och underhålla mig, samt peppa mig till att promenera bort till ica för att köpa vettigare mat. tack på förhand!

your obsessions get you known throughout the school for being strange

ett friskispass, 15 minuter crosstrainer samt 45 minuter powerwalk gör att jag faktiskt känner att det är helt okej att slänga mig i soffan framför OC och äta lite naturchips ikväll. en burk cola kanske det blir till och med. fredagsmys.

jag är verkligen helt slut. ringo var inte SÅ jobbig inatt, men jag hade verkligen behövt en natts ostörd sömn efter turkiethemkomsten. jag blir lite småsur på honom när han gör så, hoppar upp i sängen och krafsar frenetiskt och skrikjamar. men han är ju så fin så det går ju inte att vara arg på honom någon längre stund. och tur är väl det, för annars hade han nog åkt ut genom fönstret för längesen.

nä. har fortfarande inte hittat mitt huvud. jag låter bli att blogga tills dess.

förresten så verkar grafisk kommunikation kul och intressant.

och jag tror att den här hösten kommer att bli riktigt bra trots allt.



and the head said that you always were a queer one from the start
for careers you say you want to be remembered for your art
your obsessions get you known throughout the school for being strange
making life-size models of the velvet underground in clay

tillbaka från turkiet.

turkiet var underbart. jag har varit vaken sen igår morse, rest hela natten, och så har jag bränt mig men det gör inget. det var så himla skönt att få koppla bort vardagen, med allt vad det innebär, för en vecka.

men nu är jag tillbaka och imorgon ska jag gå på första lektionen i grafisk kommunikation. det ska bli spännande, även om det såklart är lite sorgligt att sommaren är slut och allvaret sätter igång på riktigt.

förresten kanske min dator har packat ihop. jag sitter vid mammas dator och bryter ihop. tänk om alla bilder är borta, för att inte tala om allt jag har skrivit... jag vill inte ens tänka på det. jag känner mig som carrie i sex&thecity, det här med backup har aldrig riktigt lyckats klämma sig in i mina rutiner. och det får jag ju snällt äta upp nu. det är inte roligt att vara sandra idag.

och nu svamlar jag. jag återkommer när jag har hittat mitt huvud igen.

RSS 2.0