sandra tvingar sig upp på morgonen, med en upprorisk mage och en känsla av att vara döende. hon gör sig i ordning, grinar illa för varje våg av illamående som sköljer över henne ungefär var och varannan minut. går till tåget, överväger vid varje gathörn om hon ska vända och gå hem igen. hon fortsätter gå.

på tåget. en växande panikkänsla. börjar tänka att kanskekanske ska jag ta första bästa tåg tillbaka till västerås igen. tvingar mig ändå in på högskolan och tänker att läraren kommer att döda mig, eller åtminstone skriva av mig från kursen, om jag missar en lektion till.

kommer in. en kurskamrat berättar att läraren är sjuk. lektionen är inställd.
sandras panikkänsla lättar direkt och ger plats för ilskan. ett mail kanske hade varit på sin plats?
sandra åker hem och sover i 3 timmar och tänker att det var väl ändå en perfekt timing för att vara en dag i sandras liv.

slut på sagan.