before it breaks
YES! efter en dag som började dåligt med att jesper åkte till norberg (igen...) och att jag glömde ställa klockan så att jag försov mig och missade bussen till dagens lektion, så är jag faktiskt under rådande omständigheter riktigt nöjd. jag tog tillfället i akt och skrev klart den förbannade komparativa analysen som jag haft hängande efter mig i sisådär ett par veckors tid. nu är den äntligen inlämnad och jag kommer att få rester så att det skriker om det, men då vet jag åtminstone vad jag ska åtgärda. och det känns så himla bra. nu ska jag bara fundera över hur tusan jag ska klara kursen i vilken jag fortfarande inte varit på en enda lektion. men det ska väl lösa sig. det brukar det ju göra till slut.
MEN. nu infinner sig en liten tomhet. jag har haft fullt upp i ett par timmar med analysskrivande, så jag har inte hunnit reflektera över att jag är ensam tills imorgon kväll. nu smyger det sig på. förr tyckte jag om att vara ensam, men nu får jag renodlade panikattacker varje gång. jag klarar bara inte av det. fullkomligt ologiskt, men jag antar att det är ännu en bieffekt av graviditeten. så nu behöver jag tips från er; vad kan jag göra för att få tiden att gå? vad kan jag göra för att glömma bort att jag är ensam och istället vara glad och tillfreds? filmtips eller vad som helst duger. jag är desperat.