men jag lever trots allt. dricker äppeljuice ur vinglas och tittar på filmer som jag redan sett hundra gånger förut. så som i himmelen, en geishas memoarer och den andra systern boleyn har det blivit hittills. för första gången på längelänge känner jag att jag inte har något jag måste göra just nu. "ångestmoment: analys" är äntligen ur världen och storstädningen blir ett projekt för helgen. ikväll är det bara film som gäller. och äppeljuice. alltid äppeljuice.