jag vet inte hur man gör när man sover längre.
åtminstone inte på natten.

-

på föräldragruppen pratade vi om hur man som gravid plötsligt kan bli lite som en lejonhona, att man "vakar över sin flock" och socialiserar sig för att man hela tiden har ett behov av att veta att alla håller ihop. och jag kan hålla med lite om det ibland, men dessvärre märker jag också att jag har en tendens att göra det rakt motsatta. jag distanserar mig från alla sociala kontakter och jag vill bara lägga mig och sova och glömma bort omvärlden. jag svarar inte i telefon, tar evigheter på mig att svara på sms (om jag gör det överhuvudtaget) och att själv uppta någon slags kontakt med någon annan än jesper finns inte i min värld just nu.

och det är både sorgligt och jobbigt för jag känner ju samtidigt det där behovet av att ha människor runt omkring mig. jag känner behovet men orkar inte med det. det är så motsägelsefullt, och jag förstår om det låter helknasigt. jag förstår mig inte riktigt på mig själv just nu.

-

but i won't forget that night
when you taught me how to dance