min kropp har försatts i något slags permanent viloläge och jag får ingenting gjort. romanen förblir halvfärdig, disken samlas på hög och jag kan inte ens förmå mig att tända en lampa. jesper jobbar kväll igen. så här sitter jag ensam i mörkret, fryser och svettas och gråter om vartannat. dessutom har jag gett mig själv sockerförbud fram till förlossningen, så jag kan inte ens mata min självömkan med lite glass.

grå söndagar är skit.