imorgon är det dags för ännu ett tillväxtultraljud. jag hoppas på samma resultat som förra gången. +6% sådär. det räcker så. jag hoppas på att bebis mår finfint och att min jättemage helt enkelt är ett resultat av att en stor mängd fostervatten ska trängas inuti en så liten människa. hoppashoppas.

(men "att våga hoppas på nåt fint är att skjuta sig i huvudet"
så jag ska helt sonika börja tänka på något helt annat nu.
som hur obeskrivligt gott det ska bli med potatis&purjolökssoppa.
och tranbärsjuice.)

håll tummarna imorgon i alla fall, okej?