juldagen och mitt hjärta känns något lättare, något varmare än det gjort de senaste två veckorna. ibland kommer jag till och med på mig själv med att skratta så att julmusten sprutar ut ur näsan (det låter äckligt men efter den senaste tidens händelser var det alldeles underbart).

när (om?) jag kommer hem till västerås så kanske det kan dyka upp någon liten bild, men i ärlighetens namn börjar jag känna att jag kanske aldrig kommer hem. tågkaos hit och trafikkaos dit, varför kan snön inte bara försvinna, varför kan det inte bara bli vår?