idag vaknade jag med spagettikropp, tungt huvud och årets i särklass mest aggressiva förkylning. eländet verkar inte veta några gränser. trots detta har jag bestämt mig för att sluta gräva ner mig i olycka. positiv energi ska det vara.

och i enlighet med den positiva andan kan jag ju stolt berätta att jag bad en försäkringsgubbe med fult mjöl i påsen att gå ut ur mitt hem idag. en bedrift som jag misstänker att till och med jesper blev imponerad av. (alla som känner mig någorlunda kan nog förstå varför. jag är knappast känd för att stå på mig i den sortens situationer.) heja amningshormoner!