känslan håller i sig och jag klamrar mig fast vid den som om det gällde livet. det kanske det gör också.

musikmusikmusik. åh.
ibland vet jag bara inget vackrare än att förlora mig i poprefränger med geniala texter. ligga i sängen och prata hela natten trots att man egentligen borde sova. nästan ramla ner i snödrivor och skratta så att luften tar slut. göra spellistor vars briljans ingen annan kanske helt och hållet förstår. (men ni är välkomna att försöka).