jag har tappat tron på att våren någonsin kommer tillbaka.

idag sken solen in genom persiennerna när jag vaknade. det gjorde mig lycklig och vårrusig. 'solpromenad!' utbrast jag till en halvsovande jesper. sagt och gjort, vi snörade på oss promenadskorna och virade halsdukarna ett extra varv runt våra halsar innan vi gav oss ut i snödrivorna (som jag i min naiva nyvakenhet trodde skulle smälta bort av varma solstrålar.)

när vi kom ut var det ändå svinkallt. 20 minus eller så.
näshår som fryser till is.
svarta luggen som blir vit av frusna andetag.
jo tjena. våren kommer nog aldrig tillbaka.

jag tänker gå i ide och tända ljus och lyssna på 69 love songs (magnetic fields, underbara band) ända tills snön är helt och hållet borta. sådetså.

the only sun i ever knew
was the beautiful one that was you
since you went away
it's nighttime all day
and it's usually raining too

(textraden är en spotify-länk)