utan att verka alltför melodramatisk så vill jag bara påpeka
att det här med att sakna en vän är som att bli isärplockad, bit för bit
och just när du tror att det inte finns fler delar att plocka bort
så sliter någon ut det lilla hålrummet bakom ditt hjärta
bara för att sedan stampa med all sin kraft på din fot.

totalt oväntat och ändå så utstuderat elakt.
den ultimata ironin.

ungefär så känns det.
om man ska dra det till sin spets.