den här jordbävningen i haiti. hemsk, verkligen. helt utan ironi. det ÄR hemskt. och visst är det fint att folk skänker pengar som aldrig förr, en hel timlön, ojoj. generositeten flödar.

men de här människorna... hur generösa är de i vardagslivet, handen på hjärtat? ska det krävas en stor naturkatastrof där 200.000 människor omkommer för att dessa människor ska öppna plånboken för någon annan än sig själv? och att samma människor dessutom har mage att försöka ge mig dåligt samvete över att jag inte skänker pengar till just det här ändamålet, det gör mig förbannad.

jag är student. jag har 8.000 kr i månaden att leva på, varav mer än hälften går till hyra. men trots detta skänker jag varje månad 50 kr till välgörenhet. det är ingen stor summa, och jag skulle skänka mer om jag kunde. men räkna det som procent av månadsinkomst så får vi se vem som egentligen är självisk här?

för mig är det lika mycket värt att mina pengar går till förtryckta kvinnor i afrika som att de går till jordbävningen i haiti. därför skänker jag 50 kr i månaden, varje månad, till amnesty, istället för att skänka 100 kr i engångssumma för ett enda ändamål. är det själviskt?

kom igen när ni gör samma sak.