här är jag. skrämd från vettet och sängliggandes med bricanyl i kroppen. lite lugnare nu. kanske kan jag nu äntligen köra en snabb uppdatering om nattens dramatik på förlossningen.

 jodå, ni läste rätt. jag är bara 24 veckor gången, och har redan legat i en förlossningssal med CTG och andra läskigheter fastspända på kroppen. klockan 02 inatt fick jag nämligen regelbundna sammandragningar som kom med ca 2 minuters mellanrum. det var bara att ringa till förlossningen och de tyckte att jag skulle komma dit för en undersökning.

sagt och gjort, vi väckte jespers stackars mamma ungefär kl. 04 och hon skjutsade oss till sjukhuset. på sin födelsedag. dagens hjälte. hur som helst, väl där fick jag lägga mig i ett undersökningsrum där det togs blodtryck och registrerades bebishjärtslag och värkarbete. det såg inte ut att vara någon större fara, men jag fick en bricanylspruta (aj) för att livmodern skulle slappna av. i väntan på att bli undersökt av en läkare fick jag ett enormt blodtrycksfall (trycket låg på 65/35 efter att jag lugnat ner mig, så det var rejält) och fick snällt ligga kvar i ett par timmar till.

läkarundersökningen visade att bebis mådde bra och att det antagligen inte var någon större fara med livmoderhalsen. men det fanns vissa tveksamheter, så än fick jag minsann inte åka hem. det började pratas om prematurfödsel och uppsala och jag kände bara att "nejnejnej, det här händer bara inte" och jag blev flyttad från undersökningsrummet till en bekvämare förlossningssal. där fick jag ligga och CTG-registreras i ytterligare 3 timmar. jag lyckades få lite sporadisk sömn, vilket gjorde att sammandragningarna lugnade ner sig något.

vid 11-snåret fick jag prata med en läkare som tyckte att jag lika gärna kunde ligga hemma i min egen säng istället för en obekväm förlossningssäng. jag fick med mig en bricanyl-tablett och stränga order om att vila och sova mycket, komma tillbaka om det blev värre och i vilket fall som helst komma tillbaka på ett återbesök på måndag. då ska de återigen kontrollera att livmoderhalsen är okej. är den inte okej så är risken stor för en alldeles för tidig förlossning, och då blir det uppsala som gäller.

efter att jag kom hem sov jag hela eftermiddagen, men när jag vaknade satte sammandragningarna igång igen. nu ligger jag som en liten grönsak med hjärtklappning och spagettiben efter att ha tagit en halv bricanyl, men magen känns i alla fall något lugnare. jag hoppas verkligen att det inte blir mer än såhär.

såå. återigen verkar det som att jag blir sängliggande ett tag.

ni får gärna vara små änglar och ge mig tips på vad man kan göra för att muntra upp sig själv i ett sånt här läge. film, musik, pysseltips - allt är välkommet. 

(och ursäkta mig, den "snabba uppdateringen" blev visst en uppsats istället.)