jag klarar inte riktigt av när folk åker ifrån mig. min separationsångest har dessutom blivit femtioelva gånger värre sedan jag blev gravid. nu har mina älskade föräldrar och min älskade mormor åkt härifrån efter att ha varit här en dag, och det känns så äckeltomt och sentimentalt. tur att jag (förhoppningsvis) får åka dit snart.

dessvärre har jag nog varit igång lite för mycket idag. det blir ju så när man har besök, man vill vara uppe och krama alla och fixa och dona med kaffe och grejer, och sen till slut så inser man att "det där skulle jag nog inte ha gjort...". sammandragningarna har satt igång litegrann igen. inte alls lika täta och regelbundna som tidigare, men tillräckligt för att jag måste tvinga mig själv att lägga mig ner i soffan och inte gå upp igen förrän på måndag när vi ska på återbesök. tänk att jag aldrig lär mig... förbannat.

men det är ingen idé att oroa sig. det blir som det blir. jag tror ärligt talat inte att jag kan göra så mycket åt det. jag har haft en fenomenal dag på alla sätt, och jag hade inte velat göra någonting annorlunda. sådetså.