det är något bitterljuvt med att sitta på högskolan en sån här fin kväll. naturligtvis vill jag mycketmycket hellre gå långa promenader för att sedan sätta mig på balkongen med en piggelin i högsta hugg. det är ju sommarvärme för tusan! men samtidigt är det ju så himla skönt när saker som man skjutit på i ett halvår plötsligt blir gjorda. den där styrkan (som jag inte visste att jag hade) infinner sig, den som gör att jag äntligen kan slänga av mig den där envisa elefanten som vägrat flytta sig från mina axlar de senaste månaderna. det känns befriande.

nu: hälften gjort, hälften kvar.
kanske fortsätter jag imorgon istället. gör klart det sista då.
japp, jag tror det.
promenad och balkonghäng med piggelin - here i come!

(vem sa att man inte både kan äta kakan och ha den kvar?)