min mor är en stark kvinna. hon är en tvättäkta gotlänning och jobbar som dagmamma. när jag var tonåring tyckte jag att det var pest och pina att ha en massa barn springandes i mitt hem. men senare har jag övergått till att beundra min mamma för att hon inte bara står ut, hon gör dessutom ett fantastiskt jobb. det finns ingen som har så bra hand med barn som hon. annat värt att veta om min mor? hon kan fortfarande, vid 55 års ålder, göra kullerbyttor och andra gymnastiska övningar, och när man tror att en resväska är full så kan hon konsten att pula ner lika mycket packning utöver det som redan är nedpackat. hon har full koll på min musiksmak och hon blir glad av att lyssna på sahara hotnights och small faces. när jag får en panikattack och tror att jag ska dö så kan jag ringa till henne och bli lugn direkt.

min far är min gitarrgud. han har spelat förband till the kinks och han äger en amerikansktillverkad fender stratocaster från 1967. han har tålmodigt försökt lära mig diverse gitarrslingor och jag har misslyckats och han har alltid haft den goda smaken att säga emot mig när jag hävdar att jag är ett hopplöst fall. han har jobbat som ingenjör och om man behöver få något lagat eller fixat så är det honom man går till. han är kungen av fyndiga skämt och vid 61 års ålder har han fortfarande barnasinnet kvar, vilket kan göra min mor en smula irriterad. han är kanske världens snällaste människa, men när jag var en tjurig tonåring var jag ofta inte särskilt snäll mot honom. det försöker jag dock kompensera nuförtiden genom att krama honom ofta och småprata med honom i telefonen ännu oftare.

mina föräldrar träffades på 70-talet när pappa spelade med sitt band på gotland. de blev kära och efter en tids distansförhållande flyttade mamma med honom till norrköping. riktig rockstar-romantik.