ibland vill jag bara strypa det lilla prettot som bor nånstans inne i mig. den där självgoda, pretentiösa elitisten som tycker att hon är för speciell för hela den där lattemammakulturen. fan vad löjligt det är. herregud, när ska hon inse att det vore rena himmelriket att umgås med andra som har precis samma föräldrahormoner och bara har bebisrelaterade grejer på hjärnan? so what om man inte har så mycket annat gemensamt, vi har ju det viktigaste av allt gemensamt för tusan!

nä. det här duger inte. jag skäms över att en liten del av mig har såna idiotiska pretentioner. imorgon funderar jag på att gå till öppna förskolan med vide. någon gång ska väl det där jävla prettot inom mig få gå och dra något gammalt över sig, eller hur?