how wonderful life is now you're in the world
jag blir återigen alldeles kallsvettig när jag inser hur snabbt tiden svischar iväg. idag fyller vide en månad. en hel månad?! han låg ju nyss och skrek på mitt bröst, kladdig och pytteliten. (nåja, så liten var han väl inte, men jag hade ju trott att han skulle vara rena dunderklumpen, så för mig var han pytteliten) och lyckan var total redan från första stund. 
en del av mig tycker att det känns helgalet att det är en hel månad sedan, det kändes ju som igår! men samtidigt är tillvaron med honom så självklar. det är redan omöjligt att föreställa sig en värld där han inte finns. den vackraste stunden i livet var den när du kom och jag ser redan fram emot resten av livet med honom.
jag önskar bara att tiden kunde sakta ner litegrann. bara så att jag hinner med.
