det lönar sig uppenbarligen att bloggklaga; 10 minuter efter att föregående inlägg postats låg skivan där så fint på hallgolvet. efter en genomlyssning kan jag säga att jag har goda förhoppningar om att albumet kommer att växa. det fanns några riktigt bra spår som fick mig att glömma för ett ögonblick att jag stör mig på att herr hellström lagt sig till med ovanan att sätta ihop texter med melodier som verkligen inte passar ihop. (lång och krånglig mening, ber om ursäkt)

bäst efter första lyssningen:
- jag vet vilken dy hon varit i
- shelley
- vid protesfabrikens stängsel
- man måste dö några gånger innan man kan leva