you sound so twee -

baby i'm the worrying kind

det gör mig så fruktansvärt ledsen och rädd att läsa sånt här.

det får mig att bara vilja stoppa in vide i magen igen. varmt och tryggt.
inga läskiga vilt främmande män med kniv som plötsligt kan komma och rycka honom ifrån mig mitt på stan.

och det får mig också att fundera över hur tusan det här ska gå.
jag blir ju orolig bara när han hickar.
hur ska jag orka leva med en kronisk känsla av oro för resten av livet?

EDIT!

åh, allt slutade väl.
gud vad skönt.

sv; jag kommer aldrig få bort de där satans bilderna ur mitt minne. Jag ser dem såfort jag kollar på mina egna katter och såfort jag tänker på det får jag en blandad känsla ev ilska och ledsamhet. det går inte låta bli att gråta över sådana hemska skitsaker. Att världen ser ut såhär gör mig så jävla förbannad. Som med den lilla pojken, vemfan knivhotar en 2åring? Har man inget vett någon stans i kroppen? åhhh. jag vill bara lägga mig i ide tills världen har fred och kärlek överallt.