det börjar kännas så löjligt overkligt. idag är det en vecka kvar till beräknat datum. det kan sätta igång när som helst (det kan också dröja tre veckor till, men det hoppas jag innerligt att det inte gör) och att tänka på det känns ungefär som att tänka på universum, tid och oändlighet. lite för ogreppbart helt enkelt. så jag tänker inte så mycket på det alls. jag dricker mitt äckliga hallonbladste, läser böcker, går långa promenader trots att jag egentligen inte orkar, lyssnar på gamla spellistor, sover bort halva dagarna och tittar på feelgood-film.

hålla tankarna borta. måste hålla tankarna borta. jag har inte ens packat någon bb-väska. helt enkelt för att om jag börjar tänka så kommer det att bli outhärdligt om jag tvingas gå över tiden.


magen i vecka 39+0. och musikhörnan.