jag tycker att bebis är lite vrång som luras på det här viset.
gårdagkvällen bestod av enorma förvärkar och sammandragningar, hann nästan tro att det var på gång. men så somnade jag. falsklarm alltså. hmpf! otåligheten börjar bita sig fast ordentligt nu.

-

nu tänker jag ta en lång, svettig promenad i höstsolen. och jag tänker skita högaktningsfullt i det faktum att min planet till kropp egentligen inte klarar av ansträngningen det innebär. sådetså.