jag är slut som människa.
men ikväll ska jag titta på utfrågningen av lars ohly.
gör det ni också, och lyssna på vad mannen säger!
för han har rätt. sådetså.

fast, det är klart,
föräldraförsäkringsfrågan är jag kluven till.

rent principiellt tycker jag att det är fel att mannen ska behöva tvingas till att vara hemma med sitt barn. en sådan reform ska inte behövas, för det ska han vilja ändå. men eftersom många pappor tyvärr inte fungerar så idag så kanske tvång på likadelad föräldraledighet är nödvändigt för att få dessa att ta ut sina dagar? jag är ju trots allt, rent principiellt, för ett jämlikt samhälle.

samtidigt känner jag att... vad fan? mår ett barn bra av att vara tillsammans med en pappa som hellre vill vara någon annanstans? skulle inte tro det. jag tror ändå att varje familj måste komma fram till vad som är bäst för barnet, för det är trots allt barnet som måste komma i första hand. och med det i åtanke så måste jag säga att föräldraförsäkringsfrågan nog är den enda fråga som jag inte helt och hållet håller med lars ohly i.