imorgon åker jag till min hemstad, älskade norrköping. jag ska andas barndomsluft, ta det lugnt, umgås med min älskade familj och hoppas att vattnet inte går på tåget. det vore lite småretligt och lätt panikartat sådär.


(såhär ser jag ut när vi går in i vecka 37. snart spricker jag.)