valdagen 2010
idag vaknade jag klockan åtta av mig själv. som ett litet barn på julafton ungefär. för det är faktiskt en stor dag idag. jag önskar att fler kunde inse vilket enormt privilegium det är att få rösta. visst, jag hävdar bestämt att det är varje människas förbannade skyldighet att göra det, men samtidigt en fantastisk rättighet.
så. jag klädde upp mig riktigt ordentligt. struntade i det faktum att sminket numera av någon anledning framkallar allergiska reaktioner (vad är grejen med det liksom? jag har aldrig varit allergisk mot något i hela mitt liv och plötsligt får jag blåtiror av mascaran som jag använt hur länge som helst. skumt.), struntade blankt i mjukisbyxornas protester och kastade dem all världens väg, satte istället på mig obekväma gravidbyxor som jag vuxit ur för längesen, klämde ner mina svullna fötter i skor som jag inte kunnat ha på ett halvår... och gick till vallokalen.
det kan låta nördigt, men för mig är det högtidligt att gå och rösta. och jag vill inte ytterligare spä på alliansanhängares fördomar om att vänsteranhängare är soffliggare. (okej, jag är lite av en soffliggare just nu, men det har ju sina naturliga orsaker.)
det blev vänsterpartiet i alla tre valen. (såklart!)
jag till och med personröstade för första gången. heja vasiliki!
nu är det bara att vänta. baka paj. och tänka positiva tankar.
och som min syster sa, oavsett vad som händer så skapar man sin egen tillvaro. jag är stolt över att tillhöra umgängeskretsar där faktiskt de allraallra flesta röstar rödgrönt. och det räcker ju faktiskt egentligen.
så. jag klädde upp mig riktigt ordentligt. struntade i det faktum att sminket numera av någon anledning framkallar allergiska reaktioner (vad är grejen med det liksom? jag har aldrig varit allergisk mot något i hela mitt liv och plötsligt får jag blåtiror av mascaran som jag använt hur länge som helst. skumt.), struntade blankt i mjukisbyxornas protester och kastade dem all världens väg, satte istället på mig obekväma gravidbyxor som jag vuxit ur för längesen, klämde ner mina svullna fötter i skor som jag inte kunnat ha på ett halvår... och gick till vallokalen.
det kan låta nördigt, men för mig är det högtidligt att gå och rösta. och jag vill inte ytterligare spä på alliansanhängares fördomar om att vänsteranhängare är soffliggare. (okej, jag är lite av en soffliggare just nu, men det har ju sina naturliga orsaker.)
det blev vänsterpartiet i alla tre valen. (såklart!)
jag till och med personröstade för första gången. heja vasiliki!
nu är det bara att vänta. baka paj. och tänka positiva tankar.
och som min syster sa, oavsett vad som händer så skapar man sin egen tillvaro. jag är stolt över att tillhöra umgängeskretsar där faktiskt de allraallra flesta röstar rödgrönt. och det räcker ju faktiskt egentligen.