Helgen har varit underbar på många vis. Jag behövde verkligen det. Nu är den över och även om vissa saker aldrig tycks lösa sig (hej ekonomisk undergång, jag är så fördömt trött på dig!) så är jag glad att jag har fått spendera tid med min fina galna kaosfamilj. (Om ni för ett ögonblick skulle få för er att tvivla på att de är galna - titta på bilden vi försökte ta på alla de små kusinerna. Det var den bästa bilden vi kunde få, och det säger väl en hel del... Observera särskilt Vides darrande underläpp. Sekunden efter brister han ut i tokgråt. Oemotståndligt.)

Nu är vi hemma i Västerås och jag saknar dem redan. Men förhoppningsvis får vi återse andra fina människor redan imorgon. Planen är nämligen att vi ska hälsa på världens finaste Madeleine, Christoffer och Frank. Jaja, ekonomisk undergång var det ja, men vissa saker är faktiskt värda att leva på nudlar och havregrynsgröt för. Och tre månader är faktiskt alldeles för lång tid utan att ses. Sådetså.