Den där kycklingcurryn alltså... Jag dör. Jag vill aldrig äta något annat. Jag borde nästan ha tagit en bild på den, så underbar var den. För andra dagen i rad. Jag kan inte riktigt sluta fascineras över hur lyckligt lottad jag är som har en bättre hälft som faktiskt kan laga mat. Riktigt jävla god mat. Det kan då rakt inte jag.

-

Visst ska det förresten föreställa påskafton idag? Jag måste säga att det känns underligt att inte vara med familjen på påskafton. Såhär dags brukar vi sitta i min barndoms vardagsrum och äta köttbullar och sill och diskutera obsceniteter med nyanlända stackars pojkvänner (Jesper hade det inte lätt när han var ny i huset, och nu verkar Idas Axel stå på tur, stackarn) och det känns bra sorgligt att omständigheterna krävde planändringar i år. Nästa år tänker jag inte låta något stå i vägen för den traditionella påskmiddagen, sådetså.