Ibland får jag overklighetskänslor när jag inser vad tillfälligheter kan göra med ens liv. Tänk om jag inte hade blivit gravid i just det ögonblicket som jag blev? Tänk om jag inte hade råkat ramla in på en viss blogg såhär dags förra året och hittat både Morrissey-referenser och gravidillamående och känt igen mig och kommenterat? Då hade jag kanske aldrig träffat de här underbara människorna som ger mig så fruktansvärt mycket glädje nu. Jag hade inte befunnit mig i en liten lägenhet i Solna och vunnit i sällskapsspel igår, jag hade aldrig fått stifta bekantskap med Christoffers berömda gryta, jag hade aldrig fått bevittna hur två fina 6-månaderspojkar kan ägna sig åt babybrottning (och hur förbaskat roligt det kan se ut), och viktigast av allt: jag hade inte fått den fina vännen som jag fått i Madeleine. Hon är som jag, fast fantastisk. Det var en fin dag, helt enkelt.













När vi skulle åka hem till Västerås blev vårt tåg inställt, så vi fick snällt vänta på perrongen i en timme till. Men vi var så glada ändå, som ni ser.





(Blev ni bildchockade nu? Hjälp vad mycket det blev, för att vara jag.)
(Och hejjagvillhaennykamera)