Jag läste många bra böcker under 2010. Men måste jag välja såhär på rak arm så blir antagligen "Att springa" av Maria Sveland. Jag spenderade några av de sista dagarna av min graviditet med att plöja igenom den. Den var hemsk, min mage var i konstant uppror medan jag läste den, och jag tror inte att det enbart berodde på förvärkar. Vuxna människor som sviker barn är något jag inte riktigt klarar av att läsa om, men jag gör det likförbannat. Sveland har en förmåga att måla upp karaktärer som känns både verkliga och overkligt speciella på samma gång. Hon skriver på ett sätt som träffar mig som ett knytnävsslag i magen. Och även om jag avskyr det, så är det ofta just knytnävsslag som fungerar bäst på mig när jag läser en bok. En bok som lämnar en oberörd efter att sista sidan är läst, är inte någon bra bok enligt mig. Följaktligen är "Att springa" helt fantastisk.