När min bättre hälft jobbar delad tur (suck) finns det åtminstone gott om tid för mor&son-mys. Det är vad jag kallar kvalitetstid! Vi har skrattat och busat och dansat runt i vardagsrummet till Glasvegas och Eldkvarn och bytt X antal mindre glamourösa bajsblöjor. (Det är tydligen slut med engångiveckan-bajseriet nu. Och inte blev det någon mjuk övergång direkt). Även om jag oftast föredrar att vara en del i ett föräldrateam, så kan jag verkligen uppskatta att få vara bara mamma. Känslan när jag - ensam - får honom att skratta, må bra... Den är oslagbar. Helt jävla oslagbar.

En annan känsla som är oslagbar (åtminstone litegrann) : att bli utvald för en anställningsintervju. På måndag samlar jag ihop referenser och betygsdokument och hoppas på lyckosparkar och ordentlig tumhållning från er allihopa? Det kan nämligen behövas. Tre år har gått sedan min senaste anställningsintervju. Jag har nog glömt hur man gör.


På eftermiddagen tittade Emma & lille Harry förbi en sväng. Hjälp, vad stor lillskiten har blivit! (Detta är en gammal bild dock). Det var mysigt och som alltid flög tiden iväg alldeles för snabbt. (Och Emma, hoppas att det var okej att jag lade upp bilden, annars får du säga till så tar jag bort den direkt!)

(Herreminje, vilket svamligt inlägg. Jag skyller på att klockan är mycket helt enkelt.)