jag är inte den som gräver ner mig i olycka längre, men de senaste dagarna har faktiskt varit ovanligt olyckliga. för att vara jag, åtminstone. jag längtar efter rutiner, inrutade dagar och produktivitet. men det finns ingen ork. ungefär däri ligger problemet. min kropp befinner sig i något slags vinterdvala och sängen blir så mycket mer lockande än omvärlden nuförtiden.

men efter ett litet psykbryt på förmiddagen bestämde jag mig för att "nej, nu får det baskemej vara nog!". så nu har jag styltat upp, organiserat och sparkat igång vårens plugg. en enorm stenbumling har lyfts från mina axlar. härnäst ska jag ta hand om disk, tvätt och kanske en liten kvällspromenad. should do the trick.

ur ett evolutionsinspirerat perspektiv: borde inte svenska psyket vid det här laget ha vant sig vid att det är mörkt och kallt i februari? borde inte vinterdepp ha sållats bort enligt darwinliknande principer? kan man ju tycka.