Anmälan till högskoleprovet är härmed avbockad från min att-göra-lista. 2 april gäller det. Jag hoppas innerligt att jag blivit lite smartare sedan jag gjorde provet för fyra år sedan. Å andra sidan kanske jag inte har världens bästa förutsättningar med tanke på att jag aldrig sover längre än 3 timmar i sträck längre. Är hjärnan pajad för all framtid? Det återstår att se.

Annars har jag ätit semla, promenerat i alldeles för många minusgrader, och nu sitter vi i soffan och lyssnar på David Bowie. Unge herr Stendahl ligger och sover i rummet brevid och när jag råkade stöta till en bitring med foten så att den ramlade i golvet, kände jag en enorm saknad. Jo, det är sant. Jag får överväldigande saknadskänslor när han sover i ett annat rum. Särskilt när jag får syn på sakerna han brukar ha i munnen.

Som sagt, jag tror aldrig att man blir sig själv igen.