ett kärt återseende
med tanke på att min gitarr mest stått och samlat damm det senaste året, tyckte jag att det var på sin plats att vide fick se vad mamma har kunnat en gång i tiden. (nåja... kunnat och kunnat. vad hon försökte kunna en gång i tiden, rättare sagt). och han tittade storögt och lyssnade uppmärksamt och jag tror faktiskt att min son kommer att bli en alldeles utmärkt gitarrist någon gång i framtiden. han kommer helt klart att utklassa sin mor redan innan han fyllt 10, det är jag säker på...
-
edit:
nu sitter han och tittar uppmärksamt på top model istället, så jag kanske får omvärdera framtidsutsikterna...