Finbesöket har åkt hem och i luften ligger en känsla av tomhet, så tydlig att man skulle kunna ta på den. Men jag vet att det inte kommer att dröja lika lång tid tills vi ses nästa gång åtminstone. Den vetskapen underlättar alla avsked.

Idag har jag varit på körskolan och lyssnat på en ruskigt intressant föreläsning om riskbeteenden och alkohol. Jag gick därifrån med en ordentlig klump i halsen och känslan av att aldrig mer vilja sätta mig i en bil. (Det bådar ju gott inför att ta körkort, eller?) Dessutom kände jag mig plötsligt lastgammal bland alla dessa 17-18-åringar. Jag blev minst sagt förbluffad över deras sätt att vara och tänka - var jag verkligen sådan som 18-åring? Jag tror faktiskt inte det. Hursomhelst var det en intressant föreläsning som tjänade sitt syfte. Den kommer att etsa sig fast i mitt huvud och jag kommer definitivt aldrig att sätta mig bakom ratten i trött eller påverkat tillstånd. (Som att jag skulle ha gjort det annars? Ha!)

Ikväll: OC och spenat&fetaostpirog. Så mycket bättre blir det ju inte.