heartbeat

dagens besök på mvc bjöd på goda nyheter. sf-kurvan har sjunkit ytterligare och snart ligger det inom vad som räknas som "normalt". dessutom har bebis nu fixerat sig i bäckenet! tydligt tecken på att graviditeten börjar närma sig sin upplösning. plötsligt inser jag att det snart är dags för förlossning. smärta, panik. hjälp?

när barnmorskan skulle lyssna på bebishjärtat blev den tokförbannad. kanske tyckte den att det var oförskämt av oss att väcka den mitt i skönhetssömnen (jag tror minsann att bebis redan visar tendenser till att ärva sin mors morgonhumör!) för den levde rövare riktigt ordentligt och hjärtslagen var uppe i 170 slag/minut! jag blev nästan lite orolig, men när vi försökte igen efter ett par minuter hade den lugnat ner sig igen. mitt lilla krånglo!

annars? tröttheten börjar slita tag i mig ordentligt nu.
jag måste sluta slarva med järntabletterna tror jag minsann.

försvarstal

det var verkligen inte min mening att med föregående inlägg trampa någon på fötterna. självklart finns det fördelar med att vara äldre förälder också - det sa jag aldrig något om. jag har inte heller några fördomar mot äldre föräldrar. jag har åsikter om hur vissa föräldrar (då särskilt kvinnor) tycker att man måste vara och göra på ett visst sätt för att räknas som en bra mamma. och det är ett faktum, inte en fördom, eftersom jag fått det slängt i ansiktet några gånger.

det enda jag försökte säga var att man inte per automatik är oansvarig och en dålig förälder bara för att man är ung och inte har en månadsinkomst på över 30000 kr. det går att uppfostra ett barn ändå, och det går att göra det minst lika bra.

vad bra, då har vi rett ut det!

and i may be gay, but i'll tell you straight away that i'll become a better mother than all of you anyway

snart är det dags för mig och jesper att springa iväg till mvc för vår första föräldragruppsträff. jag är lite nervös för att de flesta andra föräldrar kommer att vara i 30-årsåldern och bo i villa med en månadsinkomst på över 35000 kr (var), nervös för att de ska vara såna där typiska lyxmammor som tycker att jag är en dålig mamma som väljer att skaffa barn innan jag har en fast inkomst, som tycker att det är såå oansvarigt och rentav LIVSFARLIGT att köpa en barnvagn på blocket (från 70-talet dessutom! rena dödsfällan! ojne vojne!), som tycker att man kan jobba och träna på gymmet ända fram till förlossningen (som man för övrigt måste uthärda utan ryggbedövning trots att man håller på att avlida i helvetets plågor om man ska kvalificera sig bland "supermorsorna" osv osv). well, up yours, säger jag då. eller det gör jag nog inte, väluppfostrad som jag är. jag går nog hem och gråter en skvätt om jag känner mig själv rätt.

tänk att folk ska ha så mycket åsikter kring hur man väljer att tackla mammarollen. herregud, jag gör på mitt sätt, och jag är övertygad om att jag kommer att bli en bra mamma trots att jag inte tillhör lattemaffian och aldrig kommer att göra det. det finns viktigare saker i ett barns uppväxt än att få så dyra och flashiga prylar och kläder som möjligt. kärlek, tid, värme och mat räcker långt. det är min övertygelse.

men man ska inte måla fan på väggen.
det kan ju bli fantastiskt roligt och lärorikt med föräldraträff också.
det får vi se ikväll helt enkelt.

i am the walrus coco cachoo

det här med att bli tjock är inte helt och hållet lätt för mig. det faktum att jag balanserade på gränsen mot ätstörningar på högstadiet börjar göra sig påmint, trots att jag så länge förträngt det.

men det är ju för en god sak, och jag vet att jag inte kommer att bry mig ett smack om min vikt när jag får upp en kladdig liten människa på bröstet om sisådär sex veckor. det vet jag ju. det är så mycket större än allt annat, och jag skulle inte byta bort det även om jag kunde.

jag tycker egentligen om gravidmagen. den är fin även om den är gigantisk och jag älskar att känna livet som sparkar och växer där under mitt hjärta, älskar när den pular in sina små fötter under mina revben när jag ska sova. men när man inte kan resa sig ur soffan själv, när inga kläder passar och när ens egen pojkvän tycker att han har anledning att kalla en för "knubbsäl" - med glimten i ögat eller inte - ja då börjar man längta lite efter att det hela ska vara över.

   

gravdmagen i vecka 33+2.

i came out of the wilderness

vad bra ni är på att hålla tummarna!
tillväxtultraljudet gick precis så som jag hoppades i tidigare inlägget. +5,4%. lite mindre än förra gången alltså, men det finns ju alltid en felmarginal. fick en läkare som ingav ett enormt förtroende redan vid första handslaget, som förklarade att korta kvinnor ofta får större magar, helt enkelt av den anledningen att det är mycket som ska trängas på en liten yta, och då blir ju "kröken" på magen större. ganska logiskt.

dessutom fick jag lugnande besked angående min ryggoperation. den här läkaren verkade, till skillnad från tidigare läkare jag träffat, faktiskt veta vad det var för operation det gällde. jag fick verkligen förtroende för honom och kunde äntligen känna mig trygg inför förlossningen. det känns bra. brabrabra.

nu längtar jag som en galning efter att få äta mina stuvade makaroner framför "livet på bb" på femman. (yes, jag är lite av en självplågare när det gäller förlossningsprogram på tv. men det är ju så underhållande!) det är vad jag kallar kvällsnöje, det!

you know, you got it all wrong

imorgon är det dags för ännu ett tillväxtultraljud. jag hoppas på samma resultat som förra gången. +6% sådär. det räcker så. jag hoppas på att bebis mår finfint och att min jättemage helt enkelt är ett resultat av att en stor mängd fostervatten ska trängas inuti en så liten människa. hoppashoppas.

(men "att våga hoppas på nåt fint är att skjuta sig i huvudet"
så jag ska helt sonika börja tänka på något helt annat nu.
som hur obeskrivligt gott det ska bli med potatis&purjolökssoppa.
och tranbärsjuice.)

håll tummarna imorgon i alla fall, okej?

maybe baby you're lemon in my eye

min kropp har försatts i något slags permanent viloläge och jag får ingenting gjort. romanen förblir halvfärdig, disken samlas på hög och jag kan inte ens förmå mig att tända en lampa. jesper jobbar kväll igen. så här sitter jag ensam i mörkret, fryser och svettas och gråter om vartannat. dessutom har jag gett mig själv sockerförbud fram till förlossningen, så jag kan inte ens mata min självömkan med lite glass.

grå söndagar är skit.

it's where my reason stops and something else comes in

om jag bara blundar och önskar riktigt hårt
kan allting då bara bli som vanligt när jag öppnar ögonen igen?

-

mvc-besök idag. jag fick beklaga mig lite över förra veckans läkarbesök och nu känns det mycket bättre. min barnmorska är bäst. sf-måttet ligger fortfarande över normalkurvan men verkar ha lugnat ner sig litegrann. känns bra. brabrabra. eventuell urinvägsinfektion dock - känns mindre bra. (ursäkta överflödig information.)

-

och de säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland

-

men sedan kysser han min mage och bebis sparkar tillbaka
och då vill jag bara stanna tiden.
prima liv.


en helt vanlig ovanlig dag

jag har lyssnat på lars ohly på sigmatorget (underbara människa, varför inser inte fler att det är vänsterpartiet man ska rösta på?) jag har också köpt läskig havandeskapsolja på naturapoteket och stiftat närmare bekantskap med fenomenet foglossning. (till er som inte haft det kan jag rapportera att det inte är ett dugg skönt och jag kan knappt röra mig. tanter med rullatorer körde om mig idag.) inte nog med detta - jag har även fått min sömn störd av förlossningspersonal som ringde imorse för att meddela provresultat som kanske inte var helt optimala. yeih.

nu tänker jag sova bort eländet med en liten eftermiddagslur. när jag vaknar igen så kommer världen att vara vacker igen. för det är ju så det fungerar.


you're a supernova in the sky

idag ställdes det till med kalas, i kättsbo av alla ställen. där stiftade jag bland annat bekantskap med jespers kusinbarn, nova. en riktig liten solstråle. jag blev störtförälskad. nu längtar jag ännu mer efter att mitt eget lilla sockergryn ska titta ut.

(hjälp! min överarm ser fullkomligt gigantisk ut! optisk illusion, har till och med jag tillräckligt med självinsikt för att kunna konstatera. riktigt så illa är det faktiskt inte.)


(snyggjesper. och, om man är lite extra uppmärksam så skymtar man solstrålen nova i bakgrunden.)


för övrigt är det idag exakt två månader kvar till beräknat förlossningsdatum. men vad som helst kan ju hända på vägen. är det någonting jag har lärt mig hittills under 2010 så är det ju att ingenting någonsin blir som man tänkt sig.


besvikelse

jag hade sett fram emot dagens läkarbesök på specialistmödravården, trodde att jag äntligen skulle få lite klarhet i hur min ryggoperation kommer att påverka förlossningen. tror ni det eller? vi fick inte träffa läkaren vi skulle ha träffat, utan hamnade istället hos en läkare som knappt verkade veta vad skolios var. hon sa bara samma saker som jag redan fått höra från min barnmorska, sedan skickade hon en remiss till en narkosläkare, men större delen av besöket pratade hon om mitt höga sf-mått och att de borde hålla koll på mig genom regelbundna tillväxtkontroller. som om det hade något med saken att göra. jag är så sjukt besviken.

och jag vet inte vad graviditetshormonerna gör med mig, men på vägen hem började jag gråta när jag insåg att jag inte känner mig ett dugg trygg inför förlossningen (för ingen verkar ju veta något om min situation) och när vi slutligen kom hem eskalerade det hela i ett totalt psykbryt för att jag inte fick av mig byxorna (det var helt enkelt för varmt och svettigt). nu känner jag mig bara utmattad och vill sova. vilken dag!

ändå är jag glad, mitt upp i alltihop. jesper är ledig i ett par dagar och det finns en massa mumsiga vattenflaskor i kylskåpet och bebis sparkar runt riktigt duktigt om dagarna och min vikt har nu stått stilla i en månads tid, vilket är något av en extrem lättnad faktiskt. jag började bli ordentligt rädd där ett tag, när jag gick upp ett kilo i veckan. snart sätter det väl igång igen dock...

ursäkta uppsatsen, men bloggeriet kan vara den bästa terapiformen ibland. 

does he kiss your eyelids in the morning when you start to raise your head?

30 veckor idag. tre fjärdedelar. jag förstår inte vart tiden tog vägen.
om 10 veckor är det alltså meningen att jag ska bli mamma. kanske tidigare ändå.

det är lite för stort, lite för ogreppbart, lite för malplacerat i en blogg om vardagligheter och poprefränger. men jag är så tacksam. så oerhört tacksam för att jag får vara med om detta obeskrivbara. större än såhär blir det liksom inte. någonsin. det här är större än första kyssen, större än jordgubbar med grädde, större än englandsresor, ja det tamejtusan större än the beatles. det ni.

under vår lilla kvällspromenad passade vi på att gunga lite (vem sa att man måste bli vuxen bara för att man ska bli förälder?) och dokumentera 30-veckorsmagen.
tänk att den ska bli ännu större... hjälp?

 




tonight the streets are ours

richard hawley. det är bara för fint.

dagen har spenderats ute i enhagen.
vi blev bjudna på kalvbullar och fika.
mysigt värre.

dessutom har det tecknats gravidförsäkring (det var på tiden!) och vi har försökt förstå oss på hur det fungerar med föräldrapenning. det är verkligen en djungel och försäkringskassans hemsida är i stort behov av en makeover enligt mig. men nu tror jag att det känns en aning klarare.

imorgon får vi eventuellt finbesök från huvudstaden. weeei!

drink with me

jag har upptäckt min största gravidcraving: kylskåpskallt vatten.
jag kan dricka hur mycket som helst och blir nästan gråtfärdig
om det inte alltid finns åtminstone en vattenflaska i kylen.
det duger inte med vilket vatten som helst heller,
det måste befinna sig i en plastflaska, helst blåtonad
och det måste vara så pass kallt att det bildas kondens när man tar ut den.

det har gått så långt att jag utvecklat ett system:
det är förbjudet att ta ut en vattenflaska utan att samtidigt fylla på en ny.
och man måste dessutom vara noga med att den flaskan som varit inne längst
alltid ligger högst upp i kylen.

jag som trodde att jag hade klarat mig undan de värsta idiotgrejerna.

i think i was blind before i met you

tillväxtultraljudet visade normalstor bebis men ganska mycket fostervatten.
inget onormalt, men ändå en liten förklaring till det höga sf-måttet.
det känns bra ändå.

häftigast var att de kunde visa ansiktet!
det var det finaste jag har sett i hela mitt liv.

fina lilla skrutt. nu längtar jag något enormt efter dig.


(från förra ultraljudet i vecka 18. )

för att du syns överallt är det inte säkert att du finns

lars winnerbäck - en stannfågel ger sig av

fenomenal låt.


imorgon blir det tillväxtultraljud på specialistmödravården.
åh snälla, låt allt se bra ut nu...
jag vet inte om jag klarar av fler bebisrelaterade komplikationer.


but then again, you are very small

fem timmar senare: äntligen hemma.
bricanyl i mängder, men lyckligtvis ingen påverkan på livmodertapp
och bebis skuttar runt därinne precis som vanligt.
så jag gråter inte längre.

tänk att en så liten människa kan orsaka så mycket oro.
nu får det faktiskt vara nog med sånt här, tycker jag.

must be having one of those days made for messing up

jag är måttligt road.
förlossningen nästa. 
jävla sammandragningar.
om det blir mer krångel nu så gråter jag.

håll tummarna ordentligt nu, okej?

godnatt världen

efter en heldag i bilen och i ullared är jag heeelt slut i kroppen. men jag är glad ändå, för nu har vi shoppat lite bebiskläder och lite mammakläder och lite annat trevligt. dessutom var det mysigt med en utflykt. jag älskar utflykter.

risken finns dock att jag kommer ligga helt utslagen de kommande dagarna. det tar på krafterna att armbåga sig fram bland köpgalna tanter som inte drar sig för att köra sina kundvagnar rakt in i magen på en stackars försvarslös gravid kvinna. ibland undrar jag vad vissa människor har innanför pannbenet egentligen.


just direct your feet to the sunny side of the street

- solsidan är kanske den bästa svenska serien, någonsin.
- cityfestivalen i västerås är en sorglig tillställning.
- sammandragningshelvetet ger mig ångest. sluta någon gång!
- graviditetetshormoner i kombination med att vaniljmunkarna på coop är slut = katastrof.

men mitt i tårarna kommer skratten, och då är världen vacker igen.
så kan det vara.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0