05 A song that reminds you of someone
Det här är svårt. Alla människor jag känner har minst en låt som påminner mig om dem. Jag fungerar så. Kopplar alltid ihop människor med musik. Så det är svårt att välja, både person och låt. Men det är också svårt på så vis att man alltid riskerar att lämna ut alldeles för mycket om sig själv och sina relationer när man ska offentliggöra vem man tänker på när man hör en viss låt och varför. Känsligt ämne, och ofta väldigt privat. Åtminstone för mig. Men okej.
Den här låten påminner om en vän som jag saknar varje dag. Eller två kanske, men särskilt en. En stormig relation som aldrig tycks lugna ner sig, men kanske är det meningen.
Lars Winnerbäck – Jag fattar alltihop
om du går ut i solen
och sätter dig en stund
för att natten blev så virrig
för att känslorna gick runt
för att jag aldrig nämnde
att det du gör är bra
att jag är lika vilsen
och för att jag aldrig sa
åh, jag fattar alltihop
åh, jag fattar alltihop
om du sitter och skriver nu
på långa kloka brev
om vad vi hann och inte hann
och allt som aldrig blev
om citronerna och träden
och långa vägar bort
om tid som går och inte går
om lust som kokar torrt
åh, jag fattar alltihop ...
om du repar upp historien
fast den är så dum
om att klia tills det blöder
på en och samma punkt
det där var nån annan
det där var inte jag
förlåt tusen felsteg
det enda som jag kunde vara
åh, jag fattar alltihop ...
09:50:0004 A song that makes you sad
Det är ett av de vackraste musikstycken jag vet. Men avgrundsvrålen som lagts in mitt i… Hjärtskärande. Det är krig, det är elände, det är misär. Och det är fruktansvärt vackert.
World’s End Girlfriend – We are the massacre
03 A song that makes you happy
Jag vet att jag tjatar. Men det går faktiskt inte att att lyssna på den här låten och gräva ner sig i olycka samtidigt. Det är en omöjlighet.
The Beatles – Here comes the sunTangled up in blue
Bob Dylan till Peace&Love.
Hörde ni det? BOB-JÄVLA-DYLAN!
Ursäkta språkbruket, men jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Synd att deras program är piss i övrigt.
Synd att typ alla festivaler har minst en fantastisk bokning i år. Det resulterar i ordentlig beslutsångest.
Vilken festival blir det egentligen i sommar? Hjälp en stackars liten Sandra att bestämma sig nu?
02 Your least favorite song
Det finns så många låtar som jag bara inte klarar av. Men den här låten tar nog priset. Lyckligtvis spelas den bara under en begränsad tid per år, men det är illa nog. Jag mår fysiskt illa av att ens lägga upp låten här på min blogg. Usch.
Just D - Jul igen
Allt är för sent, för sent för vin, för sent för kärlek ren som snö
Lars Winnerbäck gästade tydligen Håkan Hellströms spelning i Linköping häromveckan. Tillsammans sjöng de För sent för Edelweiss. Två av mina främsta favoritartister. En av mina främsta favoritlåtar.
Det här är smärtsamt på så många nivåer.
Smärtsamt vackert. Smärtsamt sorgligt.
Smärtsamt att jag inte var där.
(Jag vet att folk aldrig tittar på Youtube-klipp såhär på bloggar.
Men ska ni titta på något, så titta på detta. Bra kvalitet dessutom.)
01 Your favorite song
Okej. Boklistan gick inte heller något bra. Men nu jäklar. Musiklistan kommer att gå som smort. (Inte minst för att jag redan gjort klart hela listan i ett Word-dokument, så det är bara att klippa och klistra i fem sekunder varje dag. Det ska väl till och med jag klara av...)
Och just det, listan fick jag från Moa.
Så:
01. Your favorite song.
Jag skulle önska att jag fick välja åtminstone 10 favoritlåtar, det skulle kännas något bättre. Jag känner mig nästan illojal mot de låtar jag tvingas välja bort när jag bara får välja en.
Men måste jag välja, så blir det antagligen den låt som jag aldrig lyckas släppa. Den har förföljt mig ända sedan jag hörde den första gången, på gott och ont. Texten, stråkarna (I love stråkar!), känslan… Åh, känslan. Det är perfektion från början till slut.
Lars Winnerbäck – Varning för ras
Little darling, it feels like years since it's been here
Jag kommer alltid på mig själv med att gå runt och sjunga Here Comes The Sun såhär års. Jag kan inte hjälpa det, den låten är vår och lycka för mig. Jesper skrattar mest åt mig och mitt nynnande, men det hjälps inte. Det är oundvikligt. Varje år.
-
Idag har vi tagit vara på solstrålarna och tagit en liten promenad ner till stan. (Helt otroligt, jag körde vagn och behövde inte ens vantar för ändamålet. Då är det varmt!) Jag utnyttjade mitt presentkort på H&M och köpte därmed kläder till mig själv för första gången sen... November? Det var minst sagt välbehövligt.
Ikväll ska jag bänka mig framför TV'n (En unge i minuten, förlossningsprogram från Västerås. Personal känns igen, situationer känns igen och jag blir så nostalgisk och berörd att jag gråter floder) och äta munkar-munkar-munkar-med-hål-i. Och inte tänka ett ögonblick mer på Japankatastofer. Någon måtta får det faktiskt vara på gråteriet.
-
Och just det: The View (spotifylänk!) släppte nytt album idag.
Det är helt jävla fenomenalt! Lyssnalyssna!
So long, so long, somewhere in my heart the beat goes on
I'm the last of a dying breed
And it's not the end of the world, oh no
It's not even the end of the day.
/Beady Eye.
Jag trodde inte att jag skulle gilla det så mycket som jag gör. Men tycker faktiskt att Beady Eye är flera resor bättre än Oasis. Jag är svag för den sortens melodier, som The Beat Goes On. Enkelt och antagligen lite klyschigt egentligen, men jag gillar det. Mycket.
-
Och när jag försökte mota bort nervositeten genom att tänka "Det värsta som kan hända är ju att jag inte får jobbet", så insåg jag med ett leende att det kanske snarare är tvärtom. Nej, jag tänker inte sticka under stolen med att det här knappast är ett drömjobb för min del. Som min klokare hälft uttryckte det: Det är snarare mitt anti-jobb. Men jag gick dit ändå. Visade upp mina strålande gymnasiebetyg och referenser, och svamlade något om människovärden. Gick sedan därifrån med känslan av att jag egentligen hoppas att de inte hör av sig igen.
-
Men mest av allt vill jag bara åka till Stockholm.
Och jag ramlade omkull och tog mig upp och sen ramlade jag omkull igen
En festival ska gå av stapeln på en liten småländsk (eller möjligtvis värmländsk) ort som ingen hade kommit på tanken att besöka om det inte vore för festivalens skull. Det ska vara tält, det ska vara lera, det ska vara bajamajor, woklådor och en ansenlig mängd alkohol. Man ska göra bort sig, man ska hänga framför rookiescenen och upptäcka band som man aldrig hade upptäckt annars. Man ska dansa jenka med vilt främmande människor och festivalen ska innefatta minst en hångelepisod med en person av samma kön. Klockan 04 ska det komma ett gäng norrmän och smälla upp sina tält precis vid mitt huvud. Jag ska enligt tradition bli sjuk eller få panikångest och behöva åka hem en dag för tidigt. Och det ska vara totalt jäkla kaos.
Med andra ord: en stadsfestival borde egentligen passa mig alldeles ypperligt.
Men det är bara inte så en festival ska vara.
(Arvika08. Hjälpjagvarblond?!)
ett kärt återseende
med tanke på att min gitarr mest stått och samlat damm det senaste året, tyckte jag att det var på sin plats att vide fick se vad mamma har kunnat en gång i tiden. (nåja... kunnat och kunnat. vad hon försökte kunna en gång i tiden, rättare sagt). och han tittade storögt och lyssnade uppmärksamt och jag tror faktiskt att min son kommer att bli en alldeles utmärkt gitarrist någon gång i framtiden. han kommer helt klart att utklassa sin mor redan innan han fyllt 10, det är jag säker på...
-
edit:
nu sitter han och tittar uppmärksamt på top model istället, så jag kanske får omvärdera framtidsutsikterna...
årets mest spelade (enligt last.fm)
band/artister:
10. eldkvarn
9. hello saferide
8. kent
7. laakso
6. melissa horn
5. the ark
4. the magnetic fields
3. håkan hellström
2. the beatles
1. lars winnerbäck
låtar:
10. lars winnerbäck - jag fattar alltihop
9. lars winnerbäck - kedjebrev
8. doktor kosmos - doktor kosmos gör en låt
7. steget - jag skulle dö för dig
6. the ark - have you ever heard a song
5. melissa horn - lät du henne komma närmre
4. lars winnerbäck - ett sällsynt exemplar
3. steget - kom igen
2. lars winnerbäck - från kylan in i värmen
1. melissa horn / lars winnerbäck - som jag hade dig förut
(detta tar ju dock inte hänsyn till musik som jag lyssnat på vinyl, cd-spelare, mp3-spelare och musik som skrobblats till jespers användare på last.fm. kan vara bra att komma ihåg.)
oh my friend, you haven't changed
sista grej innan jag går och lägger mig:
det här gör mig lycklig.
jag såg karlavagnen klart inatt igen
lyssnar på eldkvarn och tänker för mycket. på henne, på honom, på livet.
och så tänker jag att ibland är det bäst att låta riktiga poeter stå för orden.
Det fanns prickar på din klänning
ditt skratt sjöng nio liv
Och jag flög för nära solen
du blev mitt favorittidsfördriv
Och du visade mig stjärnor
och jag gav dom nya namn
Vi tog plats i Karlavagnen
och tankade champagne
Jorden snurrade min vän
rymden var vår himmelsäng
Vi blev barn på nytt igen
i ett konfettiregn
Och vi skålade igen
när vi funnit vägen hem
Vi brann upp men levde kvar
i ett konfettiregn
Vi tog fart och sprang i mörkret
mot de tända ljusens stad
vi nådde själva hjärtat
och det slog med dubbla slag
Jag föll i dina armar
och vi lovade varann
att vi aldrig skulle skiljas
och vi trodde det var sant
Jorden snurrade min vän
rymden var vår himmelsäng
Vi blev barn på nytt igen
i ett konfettiregn
Och vi skålade igen
när vi funnit vägen hem
vi brann upp men levde kvar
i ett konfettiregn
Vårt korthus föll ihop
Vår tid en kort affär
Men jag hittar ännu bitar
från vårt konfettiregn
Jag såg Karlavagnen
klart i natt igen
Jag vaknar söndagmorgon
och tror att du är här
och Jag somnar om och drömmer
om en annan söndag när
du låg i mina armar
och sjöng ditt livs novell
i elden och mot strömmen
och morgonen blev kväll
Jorden snurrade min vän
rymden var vår himmelsäng
Vi blev barn på nytt igen
i ett konfettiregn
Och vi skålade igen
när vi funnit vägen hem
vi brann upp men levde kvar
i ett konfettiregn
-
eldkvarn - konfettiregn
du är allt nu, huckleberry
min vän, jag singlar den här slanten
och om den landar på kanten
fortsätter jag sjunga
ja, sjunga för dig natten lång
håkan hellström - min huckleberry vän.
-
jag känner mig lite warm & fuzzy ikväll.
håkan hellström är en humörhöjare, skink&purjolökspaj är fina grejer, och känslomässiga virvelstormar behöver inte nödvändigtvis vara negativt.
du och jag håller ihop med silvertejp
men du viker inte en tum
torka tårar, kramas, bli sams
och du frågar om jag förlåter dig
klart jag gör
utan dig, du vet jag dör
lovar dig, så du vet
hundra år av tvåsamhet
/ ludwig bell.
man måste dö några gånger innan man kan leva
bäst efter första lyssningen:
- jag vet vilken dy hon varit i
- shelley
- vid protesfabrikens stängsel
- man måste dö några gånger innan man kan leva
war is over (if you want it)
älskade john. idag skulle han ha fyllt 70 år.
så onödigt. så sjukt himla onödigt. jävla chapman.
världen skulle ju behöva honom nu.
john alltså.
inte chapman.
dance the pain away
och när man är ledsen så måste man ju faktiskt göra en feelgood-spellista.
för hur skulle det annars se ut?
här hittar ni den!
det blev en sekund av enighet och en sekund av osynliga tårar
kanske har det något med lugnet att göra? jag behöver kanske lugnande ord som mest när gråa dagar aldrig skyndar på. behöver kanske veta att jag inte är ensam om att ha lätt för att tänka bakåt när förvirringen tar fart. behöver kanske påminnas om att någon ser andra halvan av solen när den sjunker i väst och att det finns stjärnor man kan stirra upp mot så att man har något gemensamt. för det är ju lätt att glömma ibland.
-
det finns nu, det finns då, det finns sen (om du vill)
men det finns inget annat att hålla sig till
