hey, could anybody take me home, i feel left over and alone
haha! jag kan inte annat än skratta åt dagens litteraturseminarium. det är bara så typiskt mig att gå fram och inse först när jag ska börja prata att jag inte har några stödanteckningar. då blir jag naturligtvis alldeles stirrig och får inte fram ett ord. total blackout kan man kanske säga utan minsta överdrift. jag fick glatt klicka vidare till nästa gruppmedlem, och klassen fick klara sig utan nån vidare förklaring på hur mycket man egentligen ska använda sig av 3D.
men det märks verkligen att jag utvecklats som människa sedan gymnasiet. hade detta hänt på gymnasiet så hade jag antagligen gått hem och gråtit blod och skämts ihjäl i en vecka efteråt. idag skrattar jag bara åt det. det är ju faktiskt ganska roligt när man tänker efter!
laakso och kakor hjälper mot allt!