tillvaron har minst sagt vänts upp&ner de senaste dagarna, därav brist på blogguppdatering. julkänslorna är som bortblåsta och kvar finns bara en extrem trötthet och en oro som äter upp mig inifrån. en syster som balanserade på gränsen mellan liv och död, två systerdöttrar som fortfarande gör det, och en far som förhoppningsvis får ett friskare hjärta men inga garantier finns. därutöver ramlar det runt terrorbombare i stockholm och bästa vännerna flyger återigen iväg till ett avlägset land, lämnar mig med saknad. det är helt enkelt för mycket för en hormonstinn neurotiker som jag.