för du stampar på min självkänsla
med en självgod artighet
som om den vore en dörrmatta och
du ser dig om, som i rädsla över att ditt
grus nu ska sprida sig i mitt välstädade hem
men i själva verket är det
kanske det enda du vill

och vem är du?
vem tusan är du att vika mina knän och
klippa av mitt hår?
vem är du att lämna grus på mitt parkettgolv
och vem tusan är du att stampa sönder min
dörrmatta?