i högerns paradmarscher uppåt och i socialismens väg ner
idag var min första ensamdag med vide.
jag och jesper har ju haft den enorma turen att få vara hemma båda två eftersom jesper pluggar på distans. det tror jag har gjort att vi båda (men framför allt jesper) har haft mycket lättare att knyta an till vide än om han hade varit tvungen att börja jobba efter 10 dagar. vansinnig grej, jag tycker man ska ge båda föräldrarna rätten att vara hemma tillsammans de första två månaderna. betydligt viktigare reform än att man ska tvinga föräldrar att dela på föräldraledigheten. men det var ju inte det jag skulle berätta egentligen.
min första ensamdag med vide var det ja.
jesper hade metodövningar i skolan hela dagen. så medan han "lärde sig" att ta blodtryck, blodprov och sätta in katetrar (sånt kunde han ju redan) så har jag och vide tagit en lång sovmorgon, gosat framför nyhetsmorgon och efter tio och diskuterat socialdemokratins fall. hej&hå, JA, en förändring är absolut nödvändig men jag tycker det är sorgligt att det ska behöva ske på det här viset.
jag tycker mona sahlin är värd all heder, hon har varit så himla tuff och under valrörelsen fick jag enorm respekt för henne. sedan kan jag absolut inte förneka att det knappast var ett schackdrag att tillsätta henne som partiledare från första början, men hon gjorde ett grymt jobb. det tycker jag faktiskt. och hon förtjänar inte den sortens smutskastning som hon fått utstå. så all heder till mona!